Aftonbladet – 4 augusti 1842, sida 1

KRIGSPIPAN. EN SCHWARTZWALDSK BYHISTORIA AF BARTHOLI AUERBACH. Det är en högst besynnerlig historia, men som står i helt nära sammanhang med den nya verldshistorien eller, hvad som är detsamma, med Napoleons historia. Då var det, må ni tro, en ku riös tid att lefva uti; hvarje bonde kunde ifrån sin egen vindsglugg se hela veridshistorien defilera förbi. Kejsare och konungar spelade roler deri och uppträdde än i den, än i den drägten. Och detta skådespel kostade bonden ingenting, bara gods-och gård och understundom lifhanken. 5; rasande gick det dock inte för min granne, Hans Görgen. Men jag vill berätta hans hisioria-från början. Det var år 4796. Vi, uti vår tysta tid, vi barn af den otilifredsställda freden kunna knappt göra 0ås ett begrepp om den dåvarande oron. Det var som om folket icke mer haft några f2sta boningsplatser, utan som hela menniskoslägtet kommit på benen för att springa om hvarandrä. Genom Schwartzwald drogo än österrikarne med sina hvita jackor, än fransoserna med sina röda byxor, än ryssarne med sina långa skägg, och mellan dessa skumpade bäyrare, wirtembåergare, hessare, m. m., i allehanda gestalter; Schwartzwald var den ständigt öppna porten för fransmänonen; just nyss har man änddligen kommit på det infallet att skjuta en regel derför. Det var ett ständigt marscherande, retirerande, framträngande och återtågande, ett skjutande och dundrande, att man icke viste rätt hvar man hade hufvudet, och verkligen hände det sig, att bäst man hade det på sina axlar ibland, kunde man få leta efter det bakom sig. Icke lång! från Baisingen, midt på öppna fältet, är en kulle, så hög som ett hus; derunder skall ligga fullt af döda soldater, fransmän och tyskar om hvarandra i all sköns endrägt. Min granne Hans Görgen var likväl frikallad ifrån att blifva soldat, ehuru han var en vacker handfast gosse, som öfverallt kunde låta se sig och just nyss fyllt sina aderton år. Det kom sig nemligen deraf, att dagen före muraren Wep