Aftonbladet – 4 augusti 1842, sida 1

aftagen helt och hållet. Han höll sig som en hjelte vid den fasliga operationen. Då han redan nigra timmar derefter låg i sårfeber, förekom det honom såsom hade en engel kringsväfvat honom och flaktat svalka kring bonom, (han viste icke att Lillkarin fläktade flugorna från honom och dervid ofta kom ganska nära hans ansigte; ett sådant närmande — om också icke direkt beröring — af en vänlig hand framkallar ofta en magisk verkan hos den andra, och denpa kan väl hos vår Hans Görgen hafva bildat sig som en dylik drömgestalt). Derefter såg Hans Görgen i drömmen åter en helt och hållet beslöjad gestalt; han kunde icke riktigt erinra sig huru hon såg ut, och — så underbara äro drömmarna — gestalten hade, fingret i munnen och smackade derpå, såsom det varit en tobakspipa, så att blåa moln utbredde sig i stora ringar. Lillkarin bemärkte, att Mans Görgens läppar rörde sig flere gånger upp och ner under sömren; och. det första han frågade efter då han vaknade var hans pipa. Hans Görgen hade den skönaste pipa i hela byn och vi måste närmare betrakta henne, ty den är ett hufvudstycke i vår berättelse. Det var ett tjockt masurhufvud, hvars bruna marmoreringar bildade de underli;aste figurer; silfverlocket var formadt som en bjelm, och så blankt att man kunde spegla sig leri, då man änpu hade den fördelen dertill att ;e sitt ansigte dubbelt deri. Afven nedantill var piphulfvudet silfverskodt, likasom hussarherrarnas dansstöflor, och en dubbel silfverkedja jente till pipsnodd och fasthöll det korta Pipskaftet med det långa krumma mundstycket. Var inte denna pipa skön, och hade inte Hans Görgen rätt då han älskade henne så, som en af ålderdomens bjeltar älskade sin sköld? Det första som förargade Hans Görgen efter förlusten af fingret, var att han numer hade svårare att stoppa sin pipa. Lillkarin skrattade och gjorde narr af honom för hans liebhaberi, men hoa stoppade dock pipan, lade ett eldkol derpå och drog till, och med ett par tre drag, dervid hon likväl gjorde en ful grimas med munnen, ty hon hade icke, likt våra damer, ännu lärt sig uppfatta qvintessensen af den narkotiska to