Aftonbladet – 3 augusti 1842, sida 1

men framför allt måste man hafva tålamod. Äfven en egen klädedrägt hör till ett förmånligt köp; ty köparen måste vara temligen trasig, hafva en fårskinpsmössa på bufvudet, en käpp i handen och en bedröflig min. Vanligtvis börjar handeln med en tredjedel af priset och går ända till gräl och slagsmål, men hvilket småningom aftager, till dess man slutligen kommer öfverens. : Mot middagstiden tilltager småningom antalet af förnämare herrar godsegare,. hvilka, med pipa i mun och käpp i hand, utgöra den vigtigaste delen af marknaden; deras damer medfölja med högtidlig hållning och nobla manår. Somligas ansigten äro upplifveade genom en vinstgilvande försäljning, andras genom ett fördelaktigt köp, åter andras genom ett och annat godt glas vin, och endast deras se sorgsna ut, hvilka, vid sin gång bemifrån, råkat möta en gammal kärring med ett tomt ämbar; öch derföre icke kunna uträtta något på marknaden. ; I hästgränden, omkring oxarne, börja penningarha först met aftonen komma i rörelse; ty hvarje köpare uppsjuter handeln till aftonen, i hopp att säljaren skall låta pruta änvu mera. På qvällen är marknadens utseende belt och hållet förändradt. Liksom på en bal, der ljusen småningom slockna, likt ett spel, hvarvid de omkringstående småningom lemira bordet, så är äfven årsmarknaden temligen ledsam vid sitt slut; der ser man druckna karlar, blodiga eller betäckta med smuts, ragla omkring med piprensare i händerna, och under hesa, småningom tystnande sånger. Judarne ippacka skyndsamt det återstående af sina varor, ty natten sänker sig ned öfver jorden. I värdshuset ser man sönderslagna glas och flaskor, krossade tallrickar, mycken smuts och öfverlastade gäster, som soffa under bänpkerna. På torget röka ännu de halfsläckta eldarna, och nära derintill uppslickar en hund de slagtade fårens blod. Vid stängseln ser man ännu spår efter oxarna, hvilka icke mer äro der. Spjelorna äro bortryckta, jorden här och der upptrampad. Vägarna äro uppfyllda med återvända Vagnar, som ligga förspända med hästar, andra med oxar. Alla menniskor äro temligen fulla, med undantag af Judarne. En Ziguenare med sin hustru och bennes brorsdotter, svart, smutsig, trasig, så att skjortan bänrger utom pelsen, talar ännu I en vrå, tyst och