Aftonbladet – 3 augusti 1842, sida 1

torget, slagtar. Bredvid köpmannen från Röda Ryssland sitta i sina krambodar Judarne, utan att låta störa sig af folkets trängsel, buller och skrik, ropa hvar och en till sig, locka, bedja, gräla och bedraga med en underbar allestädesnärvaro och en utomordentlig talang. Emellan den sladdrande Juden och den rödryske köpmannen tvekar det qvinliga könet, men Juden har sina egna lockmedel, han besitter en traditionel förmåga att känna sitt folk, han har lärt den, liksom talmud, af sin fader; han känner både de stora vägarne och de krokiga stigarne, på hvilka man kommer till menige mans hjertan; han har tusen medel att lura det omisstänksamma folket, om han vill göra sig behaglig; ban lockar fåfängan att köpa, bländar den enfaldige landtmannens ögon och besticker hans sinne. Mången vet icke sjelf hvarföre eller hvartill han köper det eller det, men han kan icke motstå de judiska lockelsernas trollmakt. eÄr det då så farligt, om ni köper? det är ju blott en småsak! Förvaltarens fru har köpt af samma tyg och betalt mera, men jag säljer det för bät tre pris åt er, för gammal bekanskap skull; Jag vill vara fördömd, om jag icke förlorar, men det gör ingenting. Eller kan ni icke också hafva hvad förvaltarens fru har? Au weihb! ni vet icke, bur godt priset är. Se så! Se-så! tag det nu, jag har redan uppmätt det, der har ni det! — aMen jag haringa penningar. — Huru, har ni inga penningar? Har Di kanske något att sälja? o. s. v. Och så strömmar det ur hans mun utan uppehåll. : Litet längre bort ligser en hög kjortlar, mantlar och halsdukar på en kista, som redan är omgifven af en hop köpare, hvilka beundra sig i sina nya drägter och förnöjdt le åt säljarens bedrägliga loftal. aWoj, woj, min hedersman! nu är du en helt anpan menniska, hvarför köper du icke halsduken? se huru varm och stark den är! Nå hvad handlar du mer? jag skall gifva dig det för det och det priset. Du är en gammal bekant; tag, och betalai Annu något längre bort står ,en Vagn med pelsverk, der samma scen upprepas. Bakom denna en annan, derifrån en stång med ett par stöflar, sticker ut. Detta är en bod, hvarest alla slags skodon säljas, och der de rikare Podlachierne köpa långa, svarta stöflar, som räcka ända upp till knäet.