Aftonbladet – 3 augusti 1842, sida 1

der den aftalade Moharecz drickes. Med detta ord betecknar man nemligen den sup, som hvarje köpare, utom det öfverenskomna priset, gifver åt säljaren, och hvarförutan ingen landtmän säljer något, utam hellre afbryter handeln. Mot middagstiden tilltager trängseln; från alla sidor hör man lifliga samtal och de mest olikartade ljud. Här råmar en oxe, der gnäggar en häst och sparkar de förbigående, de Vid vagnarna fastbundna svinen vältra sig på marken och grymta, och en stor mängd getter, hvilka här säljes med fördel, blanda sina bräkningar med hundrade andra olika ljud, ibland hvilka dock skapelsens herres, menniskans, röst tager öfverhanden. Det är svårt att skildra de mångfaldiga gestalter, röster, språk, karakter, fysionomier och klädedrägter, som här äro blandade om hvarandra. Judar, med besmanet, likt ett gevär, på axeln, föra omkring till afsalu, bland annat, svampar och vax; Podlachierne, i sina hvita kjortlar, med röda eller svarta läder bälten, samt penningpung, elddon, tobakspung och den aldrig felande pipan, vidare med sina höga hattar och väldiga stöflar, utmärka sig i mängden både genom sin växt och sin klädsel; härtill komma qvinnorna: de smutsiga, trasiga judinnorna med sina giriga blickar, de podlachiska hustrurna, med hbalsdukar öfver bufvudet, underliga mantlar och brokiga underrockar, Ziguenerskor, med sitt svarta, hoptofvade hår. Slutligen är att märka herrar förvaltares kostliga figurer, med tofsbeprydda mössor, gråa öf verrockar, köpp i handen och stolt uppsyn. Alla dessa serskilda folkklasser äro utomordentligt lifliga; från pepparkakorna och kringlorna till svinen och hästarne, är allt i oupphörlig rörelse. Öfverallt klioga penningar, och på ansigtena måla sig alla de olika pyancerna af glädje öfver en gjord vinst, eller åtminstone af hopp om ati göra en god marknad. Under ett på en vagn för tillfället uppsatt tält, midt på torget, utbreder köpmannen från Röda Ryssland sina brokiga varor, hvilka redan på afstånd lysa i Podlachiskornas ögon. Här tränges, nyfiken och begärlig, den qvinliga delen af de marknadsbesökande, redan med ögonen uppslukande halsdukarna och perkalen; ifrigt uppknytes den lilla penningpungen, för att köpa en obetydlig grannlåt, och ofta betalas härför äfven in natura några hönor eller en älsklingsget, hvilka den sluge Juden genast, midt på