Aftonbladet – 2 augusti 1842, sida 3

AE SRV MS A OA VARAR OR Andra Lifgrenadier-regementet en kommendering af 4 kapien, 4 subaltern-officerare, 6 under-officerare, 3 trumslagare, 40 korporaler och 445 grenadierer, att afgå till garnisöns-tjenstgöring i Malmö. (Ostg. C.) ee RR OK ) BLANDADE ÄMNEN: TYSKT STUDENT-UPPTÅG. I Nära Breslau ligger ett berg, kalladt Zobten, och nedanför detsamma en liten stad af samma namn. Till denna stad plägade studenterne i Breslau en gång om året företaga em utfart; hvarvid de voro maskerade och vanligen i mubter stil utförde en och annan scen ur dagens historia och händelser. Förre konungen i Preus seR, som lärer tyckt att ungdomen var något .) närgången i sitt skämt, och att de oskyldiga ;!upptågen vid Zobtenberget hotade statens säkerI het, förbjöd för flere år sedan dessa maskerader, I till stor afsaknad för de unga Apollo-sönerne, som kunde väl behöfva denna lilla distraktion Ibland det myckna alivarsamma icom universiI tetsmurarne. Som studenterne imedliertid fått .Jden iden om nu regerande konungen, att han I skulle vilja unna dem denna oskyldiga förlustelse, I så anhöllo de i år hos den akademiska senaten, jlatt den måtte ingå till kontngen med en framI ställning i detta hänseende. Senaten efierkom I deras önskan, och konungens svar utjöll gynnande. För första gången på flera år firades den 8 i denra månad den så kallade cZobten-Comimers, åter i den lilla staden. .) Redan kl. 40 f.-m. hvimlade en oöfverskådlig menniskomassa : på hufvudgatorna i Zobten, i afvaktan af de ting, som komma skulle. Det dröjde icke länge, innan man sig en med oxar bespänd vagnp, innehållande en brokig grupp, långsåmt tåga uppför stora gatan. Midt i gruppen stod en lång karl med svaria och hvita larmar, venstra benet grönt och svart, Högra benet hvitt och biått, bröst och lif betäckta med brokiga, mångfärgade lappar. På hufvudet hade den urge mannen, som såg enfaldig och beskedlig ut, en nattmössa, och på ryggen släpade han en förfärlig hög af stora folianter. Under det han helt allvarsamt begrundade, huruvida det vore nyttigare och af mera välgörande följder för verldens: bästa, att sätta ett semikolon, i stället för ett kolon, i Horatii första satir, höll en rysk kossack hans högra arm i schack, under det en vig och lätt Fransman emellanåt trampade bhonom på foten, och en Engelsman i röda benkläder fingrade på spetsen af hans mössa. -Jag slår. vad om en mugg öl från börskällaren, — ropade-en invalid öfveramtman till en person, som åtföljde honom — watt det der är den iyske Mickel, som Walesrode så förträfligt beskrifver. — Wa — Walerode — hvad är det för en karl? — Det är en liberal Königsbergare, som skrifvit en bok, hvilken är bättre än rådskrifvaren Brandts Narrskepp, och som jag alltid bär hos mig, för att genast kunna inregistrara hvarje narr i sin behöriga klass. Låt oss slå upp kapitlet om Mickel, för att se efter, om det passar in: wSe der en stor, fyrkantig mask, som från alla sider blir trängd, knuffad och sliten, och med största tålamod och flegma låter göra med sig hvad man vill. Det är vår käre, tyske Mickel, den mest godhjertade figur i hela lifvets karneval, den tåliga syndabocken, som tagit på sig alla, verldshistoriens synder, och som får stryk, när andra nationer äro odygdiga. Redan af naiuren en högst stadig menniska, har Mickel likväl för hela sin lifstid blifvit ställd under förmynderskap, på det han icke måtte blifva yr och lättsinnigp, o. s. v. Man såg nu, huru en tysk diplomat proppade korf i Mickel, och trakterade honom med öl. Bakpå vagnen stod en positifvefvare, med en jacka, sammansatt af hundrade aRheinliedkompositioner, och söng: aSie sollen ihn nicht haben den freien deutschen Rheinn, o. s. v. Men Mickel fördref tiden med att uppresa byster af stora män och bygga små torn af kort. Härefter kom en ling rustvagn med tvenne kathedrar, en framme och en bak. I den främsta, öfver hvilken stod inskriptionen alärofrihetn, satt en professor, smyckad med frihetskorsets orden, jernkorset, hvilken dock förgäfves bemödade sig att tala till de talrika åbörare, som sutto omkring honom, emedan hans mun var tilisluten med ett lås. Från den eftersta kathedern; öfver hvilken stod teknadt: daHör-frihetn, gestikulerade en annan professor för alldeles tomma bänkar. I en följande vagn sutto tillsammans, i. allsköns förtrolighet, fyra musikdirektörer, hvilka ett qvickhufvud i Berlin karakteriserat sålunda: lönlös, sysslolös, taktlös och tanklös. På en annan vagn såg man Liszt stå framför ett klaver och spela med venstra handen, under det han i den högra höll en hop band, af hvilka hvart och ett lopp till hjertat på de damer, som sutto bakom honom. Devise: uMed Liszt fångar mar damer.n Åtskilliga andra allegöriska scener förekommo ifven, men de tycktes. vara af mindre intresse. O:fverallt mottogs det glada tåget med lifliga hurrarop af åskådarne. : — iu — — På en kyrkogård finnes ett grafkors af trä med följande inskrift: i fnunder detta kors, som Lars i Wik har snickrat, Vår Herre har så skickat, Å Att Nämndeman Per Ström nu hvilar här om fo or ee