Aftonbladet – 2 augusti 1842, sida 3

M—ti (Införes på begäran.) Fråga törande eldsläckninsssättet i källaren under sockerbruket vid Brunkebergstorg. Månne det icke vore skäl att anbringa ett afledningsrör för den oljgas, som genom värman lösgöres från stenkolen, och som, i brist ef Syrgas, icke kan förbrinna i källaren? — De i granskapet varande källarne kunde derigenom troligen befrias från den besvärliga röken, hyilken, till följd af i källeren möjligen utvecklade spänstiga gasarter, tvingaz att söka utväg genom den omgifrande porösa jorden. Sedan oljan är afligsnad från Stenkolen kunna dessa blott glödga, och äro då förmodligen icke värre att släcka än glödgande trädkol. — Dykepperater af kautscbux kunna ju begagnas af de personer, som vid undersökningar m. m. äro kesvärade af röken? — Att uppehålla brendredskap med dertill erforderligt manskap m. m., för att afvakta ett möjligen inaträffande utbrott af elåen eller dess slut genom qväfning utan annan åtgärd, är en oviss och tilläfventyrs ej fullt ändamålsenlig åtgärd. En-så stor upphettad massa, som den ifrågavarande, kan, utestängd från allt Juftdrag, bihålla nästan samma värma 14 å 20 dygn; och rök under tiden uttränga, om de utvecklade gasarterne i källaren äro spänstiga, samt dessa tecken också gifva arledning till den tron, att elden fortfar, fastän den tilläfventyrs är släckt, Hvalfvet till källaren kar, efter Ins. tanka, ingenting att befara af hettan, ty dylika hvalf begagnas både vid tegeloch kolugnar. ÅA. Å—-——.