Aftonbladet – 1 augusti 1842, sida 3

a , SU OSAMS NR AV VV AA ON Idet besyaonerligt, att de der ryktena och slutliIgen den der noten framkomnmo just vid den tid, då naturforskaresällskaopet här borde samlas. I Kunde väl de beskedliga och, till en icke ringa Idel, med de kungliga stjernorna märkta medlemmarne af detta samfund ingifva kabinettet några farhågor? Det är väl icke sannolikt, men Jatt man i Köpenbamn föreställt sig något dylikt, Isynes tydligen af följande, under ofvanstående titel meddelade, uppsats i Corsaren: I Vi hedervärde danska medborgare, de goda, de bättre och de bista, gå här och drifva, äta, dricka, läsa H. M. Konungens resan) och Ständertidningen, och tänka på ingenting, och veta icke att vi i fem år gått på en vulkan ech att vi hvar dag kunmna befara att den ledsnar vid att blifva obemärkt oeh derföre bryter ut. Så kunde vi ännu, Gad wet hur länge, hafva pallrat omkring i vår gamla tropligtighet och, utan jatt ana det minsta, en vacker dag uppvaknat midt i vulkanens gap, derest icke andra vakat för 0ss och nu utpekat faran medan det ännu är tid. Danskar! Ert oberoende som nation, ja, Er kungastam, er älskade Sköldungastam hafva varit och äro på det förskräckligaste hotade, och J veten det icke, oaktadt andra, redan fem iår, steg för steg följt sammansvärjningen på spåren och fästat ögat på de botande planerne. Hören och bäfven! Redan för fem år sedan utfärdade svenska utrikesministern, grefve Wetterstedt ett cirkulär till sändebuden vid alla hof, deri han underrättade dem, att det från ett hemligt parti i Danmark utgick ett sträfvande, som hade sin rot i Nordisk Ugeskrifty ), och fann anharg i Sverige och Norge och som åsyftade att stifta en py kalmareunion och sammansmälta de tre tor diska rikena under en kung. Danskar! J förstån väl, alt då alia tre folken skulle välja en kung, måste båda de nuvarande konungastammarne anse sig hotade, således ock er älskade Sköldungastam. Men detta var blott början. Danskar! J veten att Nordisk Useskrifto upphörde. Man trodde att det skedde af brist på prenumeranter. Danskar! Det var blott en list, för att fortsätta stämplingarne mer doldt på en annan väg. Från den tiden började årliga församlingar, och för-modligen hafva dessa nu bragt planen till mognad och beslutit dess utförande; ty Augsburger Allgemeine Zeitung förnyar nu grefve Wetterstedts varning. Danskar! Man vill inbilla er, att de der församlingarne blott äro naturforskaresammankomster. Låten icke förväla er af detta oskyldiga namn. Da franska Konungamördarne kallade sitt sällskap vÅrstidernas Sällskap, och detta namn står ju äfven i förbindelse med nalurhistorien. Ack! Naturen är så blid och skön och derföre är hon den bästa täckemantel för vilda och rysliga planer. Det gör oss ondt att nödgas säga det; men statens och det kungliga husets väl går framför allt annat och derföre måste vi fram med det: ja, det finnes äfven hederliga och aktningsvärda män bland de sammansvurna. De hafva låtit förleda sig; man måste beklaga dem, men man vågar icke skona dem. Barfod är hutfvudmannen; han redigerade Nordisk Ugeskrift, han började således cch är att anse för sjelfva hufvudet. Vi tyckte mycket om Barfod, vi ansågo honom för en anständig ung man; men då ban är en majestälsförbrytare, så äro vi de förste att ropa: ned med honom! U:ian tvifvel bör han utlefvereras, antingen tillrådbråkning i Preussen, eller tilll arbete i de ryska bergverken, eller till Hollard Nielsens Weckoskrift (svarar ungefår mot Samlaren i Strengnäs) som medarbetare. Men det finnes, utom honom och de sammansvurne l. naturforskarne (i sanning vackra naturforskare!) en hop andra, goda män, dem tilläfventyrs blott , vi upptäckt, och dem vi, änskönt med blödande 1 hjerta, nödgas angifva. Till och med vår store : skald Öbhlenschläger synes vara med, om än, i oetraktande af tvetydigheten i hans uttryck, blott n svår misstanka mot honom må äga rum. Sjuner han icke: Venlig Oresundet Har os naer forbundet. Aldrig det os skille, Monza dets Bölaer trille.n Vidare är Iogemann svårt komprometterad; an säger om Norden: Ideens Eenhed evig ej forgaaer: Som paa Guds Firmement i Aandens Rige Nordstjernen uforanderlig dog staaer., Andersea kan anses redan sakfälld. Han har agt: d Tidsaanden som en luttret Margaretha Forener 08....n Det är mer än klart att han vill hafva en ny almareunion. b Barfod har ock uttalat sig på vers, så attlr etta ensamt vore nog att fälla honom: FR pe FA -—Vr RA mm Tredeelt er Nordens Stamme I Mean Roden er dog een 1 Og Kronens Lgovtag samler g Tilsidst hver Stammens Green. i Härtill komma de hotande orden: n pTiden maa tilsidst som Herren ville. t Till Badford sluter sig Ploug, hvilken allare-d an kan anse sig såsom utan hufvud: a Atter det skildte Bejer sig sammen; Een gang i Tiden b Vorder det helt. n Da skal det frie, g