strukenp.n Detta stadgande, som möjligen kunde försvaras, som fråga vore om första tidens underhåll för hustru och barn af en, sålunda från tjensten skiljd, indeld soldat, framstår såsom en verklig oformlighet, då det äfven gäller för en ogift eller barnlös missdådare. Men, som vi nu fått erfara af Riksrättens dom, kan Konungen, utan Ständernas hörande göra med indelningsverket hvad honom behagar, och hvad som får anses tillhöra grunderna aför detsammapr, vet nu. mera ingen. — Kong!. Maj:ts och rikeis Kommerskollegium har, under den 48 dennes, förnyat dess redan år 1739 utfärdade varning emot försök ait, medelst förbisegling, undandraga sig de, för genomfarten af Öresund stadgade afgifter, under erinran, att befälhafvaren å alla svenska handelsfartyg, ehvad dessa användas till ineller utrikes fartyg, äro, vid passerandet af Öresund, skyldiga, att hos Kongl. Oresundska tullkammaren i Helsingör anmäla sig till vederbörlig tullklarering, vid påföljd, i annat fall, att, oberäknadt erläggandet af föreskrifne tullumgälder och förlust för befälhafvaren af den honom eljest tillkommande förning, underkastas böter till högst dubbla beloppet äfde afgilfter, han försökt undandraga sig. (Statstidn.) — Biacd de ordensutnämningar, till hvilka Naturforskaresällskapets sammanträdande i Stockholm förlidne månad gaf anledning, finnes en förtjent af serskild uppmärksamhet, i anseende till den uråldriga fördom, som derigenom blifvit bruten. Den frejdade kirurgen, professor Jacobsson, konungens af Danmark lifmedikus, samt riddaren af Dinnebrogsorden, hvilken nu blef svensk wasakommendör, är nemligen Jude, och har, för att kunna gagna menskligheten som praktisk vetenskapsman och komma i åtnjutande af statens utmärkelser, ej behöft afsvärja sina fäders tro. Huru lyckligt vore det ej både för det allmänna och för individerne, om toleransen utsträcktes så långt, att hvar och en ledamot af samhället finge verka och förkofra sig i de lofliga och nyttiga sysslosättningar, hvartill naturliga anlag kalla honom, utan att förorsaka våra lagstiftare hufvudbry med serskilda emancipationsförfattningar, och sätta förnuftet på alltför hårda prof med sällsamma omvändelseakter, merändels endast anlitade, för att, som man säger, söka sin utkomst. Ordensstatuterna föreskrifva visserligen, att de promoverade skola med ed förpligta sig, att försvara den cLutherskan läran, hvilket kan blifva något benigt för den nu utnämnde; men sedan reformen nu sålunda redan praktiskt egt rum, torde tidpunkten ej eller vara ailtför aflägsen, då en derefter lämpad reform äfven blifver företagen med sjelfva den gamla ordens-edens ordalag. — Ett rykte, att f. d. ryttmästaren, t.f. landshöfdingen grefve Horn, skulle stå på språng till taburetten och färdig att intaga den, så snart! t. f. Ståthållarea Möllerbjelm återkommer, bar i dag blifvit omförmäldt i Dagligt Allebanda.: Vi anse detta rykte som en blott gissning af personer utanför affärerna; ty sannolikt är det icke. Till en början är det redan mycket osäkert, att generalmajor Möllerbjelm verkligen befinner sig i så stort bebof af hvila, att läkarne måste råda honom att intaga landshöfdingestolen, och dertill kommer att arrangementet nog mycket liknar företaget att gå öfver ån efter vatten, enär herr Möllerbjelm ju lika gerna kunde taga sin hvila på en konsultativ taburett, som på landshöfdingestolen, och den nödiga roqueringen således gå för sig, utan att rubba en tredje PJes. Vidare kan man väl ej heller dölja för sig, att grefve Horn, hur man än vänder honom, måste anses alldeles omöjlig. : Konseljen skulfe med honom erhålla blott ea enda person, saknande snart sagdt alla relationer; ty ehurv herr grefven på det eklatantaste sätt signalerat. att han ej tillhör oppositionen, och den slutsats deraf gerna må dragas, att han tillhör de devuerade, följer likväl icke deraf, att dessa på något sätt tillhöra honom. Det är ett gammalt ordspråk, att man tar trollet för gullet, men hvarföre skulle konseljen just vara så ädelmodig, att ta trollet utan gull? Deita gjorde likväl konseljen, derest hon förmälde sig med grefve Horn, hvars antecedentiasalltid måste gifva honom ett förhatligt utsegade i. det ännu fortlefvande systemets egna ögon, och som till ersättning ej medför annat än ryktet för att en gång hafva tillintetgjort ett anslag, nemligen på riddarhusets dörr, hvilket visst var en märklig handling och mycket bevisande i hänseende till herr grefvens goda vilja, men ändock, äfven af sjelfva Hartmansdorffanerne, mottogs med blandade känslor.n Att grefve Horn, såsom någre förmena, endast skulle resa förbud åt Hartmansdorffianerne, låter visserligen säga sig; men nogare betraktadt har denna förklaring äfven sannolikheten emot sig. Den förutsätter nemligen, att nyssnämnde Parti skulle nöja siz med att en och en i sender filera sig in i konseljen. Denna afsigt öfverensstämmer likväl icke med dena djupa förtrytelse, hvilken chefen för partiet vid flera tillfällen röjt öfver det brådstörtade sätt, på hvilket man aflägsnade honom, och. hvilket ej synes hämnadt genom Mindre än ett triumferande intåg med F. . a JU at mm a