Aftonbladet – 1 augusti 1842, sida 1

fullkomligen likgiltigt. Jag är svartsjuk, och jag döljer det inte; det är en svaghet, en dumhet, det är hvad ni behagar. Den karl, som söker behaga min hustru, blir i samma ögonblick min dödlige fiende, likasom om han slagit mig en ör fil eller spottat mig i ansigtet.. Och ni är denne man. — Jag, kapten! . ; — Ni, min herre, ni, återtog den svartsjuke, som, i det han bemödade sig att framstöta orden, temligen likt ett vildsvins, grymtande, fattade en. pistol och började ladda; Katastrofen var öfverhängande, och det var icke en minut att förlora, om den; skulle förekommas. ; — Två ord blott, min herre, sade-jag med en röst, den jag tvingade mig att göra så kall och värdig som möjligt: ni anklagar mig att söka behaga fru Baretty; dertill svarar jag att jag skulle vara blind, om fru Barettys utomordentliga företräåden icke skulle frambringat på mig samma verkan, som på alla andra, hvilka hafva den äran att känna henne; men ifrån en tyst och vördnadsfull beundran, till den känsla, hvaröfver ni har rätt att beklaga er, är, som mig synes, en stor skilnad, och om denna känsla äfven existerade, skulle .den icke, så länge den ännu ej: uppenbarat; sig, kunna gifva anledning till gräl. Det kan ligga förolämpning ien handling, men aldrig i en tanka. — Ni resonnerar, beundransvärdt, min herre, sade han, i det han sökte i fickan; ni behöfver en handling, är det icke så? Se här, hvad är detta kanhända? I samma ögonblick upplyfte han handen och