stående, varande, det materiella blott en enskilc genomgångspunkt Vi hafva tillälventyrs gjort ett nog vidlyftig utdrag ur den förträfflige Burdachs citerade ar bete, men vi hoppas att en för ämnet intresse rad läsares uppmärksamhet ej blifvit tröttad 2 att i sammanhang höra några af denna författa re3 vackra tankar. Hvar och en som läst detta har haft tillfälle att erfara, om Hr Hwasser me fog anklagat dem, som hylla den empiriska ra turforskningen, för materilistiska tänkesätt; on egoismen hos individer i våra dsgar utestänge ali känsla för slägtets högre betydelse )j; om e Burdachs åsigt är så idealistisk som någon kar önska, samt slutligen om propagationens och ge rationens begrepp vunnit eller förlorat i H Hwassers sätt att dem utveckla. ) Hvilka hafva väl mer än nutidens fysiologe erkänt, eller snarare yrkat den sanningen, at individen för det vardande, bör och måste offr: mer eller mindre af sitt eget varande? at äfven det lägre djuret och växten, fastän med vetslöst, skattar till denna stora grundtanke skapelsen? Efter befruktningen falla stån darna bort från blomman, dagssländan dör ef ter parningen, grodhanen låter under parnings akten bränna sg, amputeras 0. s. v., utan at han aktar till sin egen plåga, tills naturen mening är fullbordad; mången äggföderska gå ock under i denna för individens bestånd våd liga, för slägtets upprätthållande nödvändig: handling.