Aftonbladet – 29 juli 1842, sida 3

Han föreslog mig helt olförtänkt denna förlu: stelse, som jag icke hade nog fattning att afböja — Går ni tidigt? — Så fort det gryr. — Så fort det gryr, upprepade min vän, pi hvars ansigte glädjen strålade, utan att jag kom att tänka på att fråga efter orsaken. — Det är just icke så säkert att jag komme att göra honom sällskap, sade jag, jag har goc lust att få hufvudvärk i morgon. — Förlorar du förståndet? återtog Malechard lifligt; att skjuta morkullor! Man kunde tro ilt. det vore lite gilt du skulle dricka! Jag jus! beklagar dig; jag måste i sex månaders tid spel: tre parti schack om dagen, jag, med en äkta man, af mina bekanta. Se det kan man kalla dagsverke. Du är ändå ett barn. Om du inte följer med på jagten, är han karl att bli hemma, han; hvad har du då vunnit? Jag var åter nödsakad erkänna, att min vän hade rätt, och jag beväpnade mig med tålamod för morgondagens nöjsamma parti. — Nu, min vän, kan du tala om något annat intressantare, sade jag, öfvergående till ett föremål, som var mig mera behagligt; du underhöll dig bra länge med fru Baretty; talade ni något om mig? — Hvad skulle vi eljest talat om? svarade han småleende. — Hvad:sa hon? — Ah, tusen saker... — Till exempel? — Det är svårt att så noga komma ihåg hvad runtimmerna säga, då de hafva något intresse