Aftonbladet – 28 juli 1842, sida 3

en vacker fru, bestyrkte redan min föreställning att jag hade för mina ögon den värsta af despoter och den undergifnaste af slafvar. Om alla mina sympatier icke redan varit vunna för den sköna undertryckta, skulle det sätt, på hvilket hon mottog sin tyranns arm, varit tillröckligt att uppveka mitt hjerta. De begge makarne försvunno genast ur salongen, som derefter syntes mig lika tom, som Orienten för Antiochus efter Berenices afresa. Utan någon vidare sysselsättning, väntade jag med otåtighet slutet på wistpartiet, som också ändtligen inträffade, då hvar och en drog sig tillbaka. Under förevänning att röka en cigarr, följde jag Malechard till: sin kammare innan jag gick in till mig. — Huru finner du fru Baretty? frågade jag, utan omsvep. — Åh jo, passabel, svarade han. — Passabel, upprepade jag, i det jag harmsdes mot min vilja, — i sanning ett svagt loford. Men har du då betraktat henne, att börja med? — Tillräckligt, för att ega rätt att bedöma henne. Jag föredrar hennes syster. — Parbleu! derpå tviflar jag inte, svarade jag skrattande; du förråder dig, min vän; jag hade heldre önskat moitaga detta yttrande i förtroende. — Jag förråder mig? Hvad vill du säga dermed? — Vill du kanhäuda neka, att du gör fru Richomme din kur? återtog jag skämtande. MaleEcbard fixerade mig. — Ah, du har upptäckt det? sade han, med en ton, som tycktes innebära mera gäckeri än elakt lynne. — Jag är hvarken döf eller blind. Du måste följaktligen initiera mig i hemligheten snarare in tvinga mig att begagna min skarpsynthet. Men det gör ingenting; jag är färdig att tjena lig, om jag kan, ehuru jag borde vara ond öfver din förställning. Du kan disponera öfver mig.