Aftonbladet – 28 juli 1842, sida 3

— Mot vilkor af återtjenst kanhända? svarad min reskamrat, med en genomträngande blick — Hur menar du? sade jag, något genera af den oförväntade frågan. Mslechard drog tre, fyra drag af cigarren derefter lade han den på kakelugnen och sva rade med ett leende: — Min kära Duranton, låt oss spela vår kort öppna. Du menar att jag måste vara kä i vår värdinnag jag går in derpå; men medgi mig att systerns lönmördande ögonkast icke fun nit ditt hjerta helt och hållet känslolöst. — Du skämtar, sade jag, undvikande, mer tillika nöjd att hafva funnit mina observatione bestyrkta af ett ointresseradt ögonvittne. — Jag är inte mer blind än du. En sak ä säker, antingen du medger den eller ej, nemlien, att fru Baretty i afton skänkt dig en uppmärksamhet, som kan ha mycket alt betyda. — Bara nyfikenhet! svarade jag blygsamt. — Må vara; men är icke nyfikenheten der allmänna häfstången, den rika källa, hvarur allt leder sitt ursprung? Hvad är det väl, som v hafva att tacka för Amerikas upptåickande, ångkraftens uppfinning och alla andra vetenskapens eröfringar? . Hvad är sjelfva kärleken annat än nyfikenhet, riktad mot eit enda mål? Tro mig, min vän, qvinnan, nyfiken i dag, skall i morgon vara intagen, blott man underlättar litet denna öfvergång. Malechard uttryckte sig med en dogmatiseran.de säkerbet, liksom han demonstrerat ett theorem. Jag ämnade minst af alla motsäga honom; ty i detta ämne delade jag hans tankar. Jag nöjde mig derföre med att skratta, likt en person, som icke begär annat än att låta öfvertyga sig om sina framgångar. — Nyss motsade jag dig, utan att tänka derpå, tillade min vän med ett uttryck af förtjusning; nu är jag färdig att göra dig min ursäkt. Sanningen är, att jag icke allenast fioner fru Baretty passabel, men utomordentligt skön, och i ditt ställe...