Aftonbladet – 28 juli 1842, sida 2

bastigast upplåga för snillena med de vältaligaste ögonen och de vackraste tänderna. Hur många gånger har jag icke under mina promenader på Boulevard-des-Italiens afundats det yttre hos några af dessa intagande unge män, som spatsera der med fernissade stöflor, cigarr i mun, en kamelia i knapphålet och ett finger instucket mellan slagen på västen! Med ett sådant utseende, har jag sagt, och mitt sätt, skulle jag icke finna hårda bjertan. Men inskränkt till mitt eget utseende och sätt, har jag funnit flera, det måste jag bekänna. Mina tunnsådda eröfringar hafva alltid kostat mig mycken svett och möda. Om jag kan skryta af några triumfer hafva de icke varit en följd af blotta tycket; öfver dessa fina och charmanta utmaningar, som säga: älska mig och ni har halfva vägen inspard. bade jag ännu aldrig baft tillfälle högmodas. Ännu hade aldrig någon Galatee, sedan hon kastat äpplet till mig, flytt åt småskogen, inbjudande mig att förfölja sig. Fru Barettys uttrycksfulla blick var således en nyhet, på samma gång som en framgång. För första gången tog ett fruntimmer så der initiativet med mig. Min blygsamma förvåning var så stor, att jag först kände mer förvirring än nöje. En känsla af misstroende inställde sig till och med. Kunde det inte vara möjligt, att j2g hade framför mig en kokett, som tog mig till föremål för något infall; att TOA SI På min bekostnad par exempel? Jag insåg dock snart osannolikheten af en dylik misstanka och jag fann att det skulle varit en allt för enfaldig underdånighet att ofördelaktigt tolka en handling, som icke innebar någon annan tydning än Pn. smickrande, och hvars orsak, enligt allt be;repp, icke var oförklarlig. . Förenad med en henne ovärdig man, tänkte ag, måste denna qvinna vara mycket olycklig. De olyckliga söka sympatier, och då de tro sig