Aftonbladet – 27 juli 1842, sida 1

atan. Det blef ett ofantligt väsende, som ni kan begripa. Alla menniskor klandrade Baretty; rättvisan kom emellan, och för att undvika skandalen af att träda i fängelse, måste min ämabla svåger hålla sig i civil arrest; kort och godt, han fick hålla sig inne tre månader, och tacka sin gud att han till slut blef frikänd af juryn. Ni tror kankända att han lärt något af denna lexa? Då känner ni inte korsikanaren. Vid första tillfalle skall han göra om saken igen, och jag vore ledsen om det hände här hos mig. J iren nu väl varnade, mina herrar Parisare; då j fån se min vackra svägerska, må j väl beundra henne, men gör det blott i tysthet och på långt håll. Annars bered er på en tragisk u!gång. — Ni gör er svåger till en verklig varulf, sade Malechard, ironiskt leende. i — Försök att visa er betagen i hans fru, får ni se om ni har mera än ett val. — Jag skall nog akta mig, sade min reskamrat; ty fastän jag icke är någon utmärkt dansör, sätter jag ändå värde på mina ben. Detta skämt spred mycket löje bland sällskapet; endast fru Richomme bibehöll sin kalla hållning och afbröt, i det hon reste sig från bordet samt sålunda tvang oss att följa hennes exempe!, denna konversation, som tycktes öfvermåttan misshaga henne. Menniskan är af naturen böjd för motsägelser: jag var sjelf ett exempel derpå, ty åen underrättelse vår värd gaf oss gjorde på mig ett intryck, alldeles motsatt det som åsyftades. Fru Baretty, den jag aldrig sett, började upptaga alla mina tankar; jag visste att hon var vacker; men denna förtjenst, så rekommenderande den är,