de, att ni redan denna afton skall få se ett fruntimmer efter er smak, brunögd och vacker. En elak instinkt kom mig i detta ögonblick att yttra följande plumphet: — Då man bör er, skulle man vara frestad tro att vi icke redan sett ett sådant. Jag beledsagade denna vackra komplimang till frun med ett bedrägligt leende, men långt ifrån att, som jag hoppats, synas förlägen, låtsade hon icke förstå att frågan var om henne, utan iakttog den mest förnäma likgiltighet. — Väntas fru Baretty i afton? frågade er Schweitzare, med munnen fuil af fogelpastejen — I afton eller i morgon, svarade hr Richom: me. Ni känner min svägerska? fortfor han, vändande sig till mig. Jag bade hört någonstädes, att fru Richommt skulle ha en syster, men jag vwisste icke hvac dess man hette, eller hade glömt bort det, son man vanligen glömmer !ikgiltiga ämnen. — Jag har hört mycket talas om fru Baretty: snille och skönhet, svarade jag, men jag har al drig haft den lyckan att se henne. — Ni skall ha den inom kort och ni skall s stt jag icke sagt för mycket då jag sade att ho: var vacker? Å — Derom är jag säker och redan färdig at beundra. . Hr Richomme blinkade, lyfte hufvudet två tre repriser innan han fortsatte. — Men om ni vill tro mig, sade han med er halft skämtsam, halft allvarlig min, bör ni ändå hålla er beundran i tygeln. . — Hvarför det? frågade jag litet öfverraskad af detta råd.