Aftonbladet – 26 juli 1842, sida 2

men dessa herrar känna honom ej. Är det inte: sant att han är en ypperlig gosse? . På denna fråga, framställd med ironisk tonvigt svarade de begge republikanarne med en grimas, som man hade svårt för att taga såsom bifall. — Inte för det vi äro nästan svågrar, fortfor hr Richomme och krumbuktade 5!8, men jag tviflar att man kan finna en mera älskvärd man. Det är sant att elaka tungor anklaga honom att vara svår att lefva tillsammans med, knarrig, häftig, trätig, kolerisk och isynnerhet svartsjuk som en krokodil. Men allt det der är bara förtal, heller hur Cesarine? Fru Richomme hade hört på sin man med tydliga tecken till otålighet; hon höjde omärkbart på axlarpe och svarade kort: — Hvar och en har sina fel; herr Barettys förtaga ingenting af hans bjertas godhet eller hans ädla karakter. — Jag säger att foceln är präktig; han har endast näbb och klor, och det är godt att underrätta berrarne derom, Jag menar icke er mina berrar af stora rådet: j ären vesonabelt folk, familjfåder och dertill veten j hvad jag menar; Men dessa begge fashionabla herrar, hvilka icke tro på något i deras egenskap af fransmän, för dem kan en liten lexa om försigtighet icke vara utan sin nytta. . Jag kastade en blick på Malechard, hvilken dessa ord rörde lika mycket som mig; han sönderdelade metodiskt ett äpple och syntes icke tönka på någonting. Fru Richomme var å sin sida synbart generad, och syntes med en ogil-. lande min vilja anbefalla sin man tystnad, (Forts. följer.)