Aftonbladet – 26 juli 1842, sida 1

ss —— —— — — — ÅSKLEDAREN. ) AF CHARLES DE BERNARD. Som det ofta inträffar äkta makar emellan, bildade fru Richomme en fullkomlig kontrast mot sin man. Då hon gaf sin man armen, kunde man tro sig se ett rådjur bredvid en buffel. Liten, späd och mager, med en utmärkt och bestämd hållning, en Jliflig och genomträngande blick, i det hela ful, men icke derför obehaglig, egde hennes själ en bestämd öfvervigt öfver materiens brister. Denna subtila varelse lät oss nalkas, utan att taga ett enda steg till vårt möte, och långt ifrån att ljusna, antog henne; utseende tvärtom gradvis ett allvarsamt uttryck, som öfverraskade mig, på samma gång det betog mig något af min sjelfförtröstan. Jag märkte dock genast, att största delen af detta ogästfria bemötande icke var ämnadt åt mig. Seden fru Richomme neml. på mig kastat en blick af förnäm distraktion, stannade hennes bruna ögon på min kamrat med ett så iskallt uttryck, att jag i denne sednares ställe skulle förlorat fattningen. Vare sig att han beredt sig på detta emottagande eller att han var en af dessa härdade karakterer, som ingenting förmår bringa ur fattningen, men Malechard uppbar heroiskt detta stumma, men icke tvetydiga vittnesbörd, att vi icke voro välkomna. — HMin fru, sade har, i det han med ett graciöst leende sökte afböja den stränga blick bon fästat på honom, herr Duranton har försäkrat mig att vi icke förgäfves skulle söka några da) Se Aftonbl. N:o 468.