som i reserv, på andra håll, och den gamla funderingen börjar åter spöka rörande stiftandet af ett serskildt konungarike i Syrien, till hvars tbron någon ledig tysk prins skulle kallas. :Oumbärliga Tyskland! hvarifrån skulle väl verlden, om icke du funnes, taga sina nya regenthus, hvarifrån skulle den få gemåler till alla sina giftvuxna drottningar och priusessor? Ovärderliga Tyskland! Furstar, natursångare och barnleksaker, allt har du dussintals, på de billigaste vilkor, och med ferm ,spedition! Imedlertid sitta de beskedliga druserna, rökande sina pipor i allsköns enfald, och veta om ingenting, då man kanske, bäst som det är, kommer och säger dem att de ba fått en så kallad König) från ett land, som heter Deutschland, en König, som hvarken kan sitta med benen i kors eller tala arabiska, men den de likväl, till följe af högvisa rådslag mellan en mängd andra furstar och potentater, dem de lika litet känna, skola hädanefter vara i allt undergifna, såsom sin rätta öfverhet, med alternativ att i annor fall blifva stuckna på bajonetterna af samma Königs öfver hafvet medhaflda lifoch bustrupper. Då kan väl hända, att en och annan bergsstam reser sig i massa och svarar att de icke veta sig ha ingått på något dylikt köpsla-gande om deras fattiga fädernetorfva; hvarvid åter de civiliserade, respektiva makterna öfversvämma land och rike med uniformerade härskaror för att tvinga barbarernav tiil lydnad, och när de slutligen i någon afgörande träffning skjutit ner sista man af insurgenterna, firas segern i allahanda hufvudstäder med tedeum, illumination och ordensutnämningar...... För öfrigt tyckes det just icke vara så serdeles att stå efter, detia i närvarande ögonblick så mycket debatterade Syrien! Det var en tid, då man förlade sjelfva Eden dit i trakten, men åtminstone lärer der för närvarande finnas föga paradisiskt qvar, och herr grefve Björnstjerna har ju i sjeliva verket nyligen vid naturforskarnes möte på ett öfvertygande sätt ådagalagt för oss, att paradiset vore att i stället söka någorstädes i —Siberien! Paradiset i Siberien! Se der en af de stora upptäckterna, som några våra store män baft att meddela vid den lärda riksdagen! Om det också endast varit för att inhemta denna märkliga notis eller för att till exempel höra herr professor Hvasser från sin höga akademiska ståndpunkt skurpensa upp den gamla bedniska guden Aesculapius, skulle de danska vännerna visserligen icke rest förgäfves den långa vägen, och man kan endast beklaga, att icke verkligen Alexander von Humboldt kom hit för samma ändamål. De sednaste dagarne, — den så kallade fruntimmersveckan, hvilken annars står i rykte att ha mycket lätt för att gråta och se kaprisiöst surmulen ut, — hafva verkligen denna gång hål-lit sig härstädes temligen gladlynta och jemna till humöret... Det har på sin höjd fallit några få regndroppar i de många namnsdagsbuketterna. Jag vet icke om det har varit af artighet mot de oftanämnda främmande naturforskarne och deras damer, men det ser nästan så ut. Så fullkomligt oblötta bafva dessa herrar i alla fall icke rest härifrån, ty endast sista klubbqvällen lära sprungit icke mindre än tvåhundrafemtio champagnebuteljer! Det är som sig bör: vetenskapen på förmiddagen oeh pokalerna på eftermiddagev. Kemien har längesedan haft för regel att forska både på torra och våta vägenn, hvarför skulle icke samma regel gälla för naturforskare i allmänhet? 0. 0.