RER RER RER RR RER R ER RRERRRRRRRRRR R R RRRR RRRRRRRRRRRRREEERR uppför trappan. Förra veckan hade vi här femton herrar och elfva betjenter, grefven och grefvinnan de Maulevrier, lord och lady Rathsay, prins Liparini. — Det är för att helsa på er, som vi kemmit hit, afbröt Malechard leende. — ... Grevinnan Czarniwienska och hennes dotter, fortfor ex-fournisören, som tycktes finna ett synnerligt nöje uti att för våra borgerliga öron låta ljuda titlarna på de förnäma gäster han förra veckan mottagit. Vi hade också en visit af vår ambassadör, en charmant man! Vi äro mycket goda kusiner; jag skall presentera er för honom det första han kommer hit till middag. — Jag önskade först bli presenterad för fru Richomme, sade jag i min ordning; men derförinnan torde det bli af nöden att vi kläda om oss. Efter fyra dagars resa.... — Man skall föra eder till ert rum, svarade vår värd; ni har tid på er att kläda er intill middagen. Fullkomlig frihet i allt öfrigt, men noggranhet att passa på mattimman, är husets regel. Jag behöfver för öfrigt icke säga er, att pi är här som hos eder sjelf. Fr Richomme gaf oss nu sjelf exempel af den frihet han proklamerade, i det han anförtrodde oss åt en domestik, som förde oss till våra rum. elt par gästrum belägna intill hvaraudra, mö blerade väl och smakfullt, som hela huset för öfrigt. Utan att förlora vär tid, började vi med att sjustera våra personer, och sedan vi väl adoniserat oss vandrade vi ner just som middagsklockan ljöd. Malechard, hvars tarkspriddhet flera gånger frapperat mig under resan, syntes mig i detta ögonblick tankfull eller snarare nedslagen.