Aftonbladet – 25 juli 1842, sida 1

deromkring, soma du kauvhända känner. Man ser Oberland från sina fönster. Det är den mest pittoreska belägenhet i verlden. Och societeten sen, som hvarje dag är ny: intagande Bernskor, pikanta Fribourgskor, förledande Lucernskor, naiva Zärichskor... önskar du mera? — Jag tror verkligeo du kommit för att fresta Mig, svarade jag, leende åt den värma, hvarmed Malechard beskref vår gemensamma väns landtstålle. — Du kan begripa, fortfor ban, bur förtjust jag skulle vara alt få dig tvill sällskap till denna pilgrimsfärd. Ponera, jag skulle kunna förleda dig, huru mycken tid bar du att disponera öfver? — Jag tillstår att på en månad bar jag ingenLing af vigt att tiuka på, hvarken affärer eller lockande nöjen. — Åh, ypperligt! Fyra dagar till resan dit och dito dän, och tre veckor på stället; det är ju en charm. När resa vi? Hvad kunde jag väl bättre göra än antaga ett förslag, som kom, så till sögandes, för att göra slut på allt mitt bryder:? Utan att vara intimt lierad med Richomme, var jag säker ait bli väl emottagen; ty, såsom Edmond sagt, han satte sitt nöje, och isynnerhet sin fåfänga, i att öfva en slösande gästfrihet, Han bade verkligen flere serskilda gånger bjudit mig till Schweiz; äfven bans fru hade på det artigaste tagit emot mig; med ett ord, jag fann mig belåten. — På min ära, min kära Malechard, talar du icke så väl, att jag känner mig ur stånd att sätta mig emot denna resan, Välan vi resa då till Helvetien när du sjelf vill.