Aftonbladet – 23 juli 1842, sida 3

satt för oväder, regn och köld, och endast lifnärt sig. af rötter och litet bröd, som herdar i nejden då. och då gåfvo honom. Under den värsta vintern sof han om nätterna i lador och skjul, som folket enkom lät stå öppna för honom, men så fort dagen inbröt, begaf han sig åter alltid till skogs. Han anträffades nu sednast, mödosamt släpande sig fram med stöd af en tjock påk, ty hans tår och fotsålor voro bortfrusna, så att han endast kunde gå på hälarna. I detta ömbkliga tillstånd bragtes han på ett hospital. Hans ansigte var alldeles vanställdt af ett ruggigt hår och ett tjockt, ofantiigt skägg. Han bar kläder, hvilka tycktes ha varit rätt eleganta på sin tid, men nu voro förvandlade till trafor. Den o!yckliga, hvars namn lärer vara Bernard Perrier, påstås ha varit läkare och är omkring 50 år; men man har så mycket mindre lyckats utransaka något närmare om hans, utan tvifyel högst besynnerliga, lefnadsförhållanden, som han endast med yttersta svårighet förmår uttrycka sig och nästan synes ha glömt bort språket. PAPOK ANETTE I TT SNR TE SA TT SEE AES EO AE