Aftonbladet – 23 juli 1842, sida 2

RAA RR ——A 2 Er I MA Föga fattades, att ynglingen gifvit honom en dugig minnesbeta, så opassande fann han hans uppförande; men ban besinnade sig, talade om den vedervilja bon ingaf honom, och lemnade, för: att bättre bevisa den, genast Ping-Sins hus, utan att aga afsked af denna älskvärda person — Gå, sade han till en tjenare, till din herrskarinna och framför till henne min vördnadsfulla helsniag. Tacka henne för den godhet, hon visat mot Tchoung-Yu. Säg henne att han evigt skall minnas den, men att ord, hvilka kan ej borde hafva hört, tvinga honom att resa, utan att taga afsked af henne.Vid dessa ord ropade han på Siao-Tan och skyndate ut. Choui-Joun sprang efter honom; men åen upge mannen hade hoppat Öfver den stora porter och var redan långt borta. Chouvi-Joun kunde ej hoppes att hinna honom; icke heller vågade ban mera återvända till Ping-Bin. — Hvilken man och hvilken ung flicka! utropade kan. Jag förstår mig ej På dem. Från den tiden kände de båda älskande hvarandra så väl, att förtalet, om det beledsagades af de sannolikaste bevis, ej fann ingång i deras själ. En ung Page kom en dag att, å m:ll Choufs vägnar, inbjuda hr Tie till ett nattligt möte. Hr Tie gaf inte! annat svar, än en örfil åt Pagen. Det var en utskickad från Kouo-Khi-Tsou: Ea annan gång berättade Choui-Joun för sim brorsdotter, att hr Tie var komprometterad i en terligen allvarsam sak. Den angick en Vacker hustru, som blifvit bortröfvad från sin man. PingSin påstod, utan att höra något Mer, att anklagel-sen var Ogrundad. Hon sade sannt. Tchoung-Yu hade, i den ifrågavarande intrigen, spelat sin vanliga roll af rättvisans förs are. Vid detta: tillå ett hårdt prof, gått. Iostängd , som uttryckte om, hade bam en hel natt me let mest välvill fänkpsätt mot h ( NÄT NA