Aftonbladet – 23 juli 1842, sida 1

flytande nennfar, som pilen, sedd genom dimmea. Jag ser ingenting här, som liknar benne. Den gamla bunden Choui-Joun bar grymt bedragit mig. — Vågar ni förolämpa min far, sade då HiangKou, undervisad af Ping.Sin om det uppförande, hon borde visa. Och, gripande en stör, röd näsduk, låtsade hon, som hon ville strypa sig, Denna förtviflan, i förening med fruktan för skandal, tvang Kouo-Khi-Tsou att dämpa sin vrede. Han behöll till och med Hiang-Kou, ehuru ban kunnat återsända henne till sin fader, med uppoffring af de penningar, hon kostat honom. Men mot Ping-Sin uppgjorde ban tusen förslager, det ena svartare än det andra. Det oaktadt omintetgjorde hon utan svårighet sin farbroders och sin svikna älskares komplotter. Hennes skarpsinnigbet glänste som guld och ädla stenar, medan de blott förrådde sitt brottsliga sinnelag och sin dumhet! Men vi få snart se att tigern kunde bita. En dag blef Ping-Sin likväl fasttagen. Män kommo till bennes faders hus, med ett falskt edikt från kejsaren, genom hvilket hennes fader benådades: Såsom en öm dotter och en vördnadsfull undersåte, trodde Ping-Sin sig ej kunna underlåta att taga kunskap derom; men knapt bade hon satt foten utom dörren, förrän Kouo-Khi-Tsous vänner bemärtigade sig benne. Ailt hepnes motstånd utverkade hjett det löfte af dem, att de skulle föra henne till domstolen, innan de förde henne till Kouo-KbiTsou. Sam ungerprefekten var i samråd med statsrådets son, ansågo de sig imedlertid ej hafva någonting att frukta af honom. Röfrarne skyndade, till ett antal af tjugu eller trettio, liknande en skara korpar, till underprefektenz embetsrum, då de mötte Tie-Tehoung-Yu, son af Tie-Yng, generalinspektor i Ho-Nan. Denne unge man var ryktbar för sin tapperhet och sin kärlek till rättvisan, hvilka redan visat sig vid ett tillfälle