Aftonbladet – 23 juli 1842, sida 1

Dertiil inskref hon i sitt åldersbetyg, med astrologista bokstäfver, hvilka hennes farbroder alls icke förstod, den månad, dag och timma, på hvilken hennes kusin Hiang:Kou var född. Och då Kouo Khi-Tsou, efter en månads förlopp, tillkännagaf, att han ämnade komma med sing, siao, trummor och bärsto!en, förklarade Ping-Sin, att hon på intet vis ansåg sig såsom hans fästmö. Choui-Joun slet af sitt håriförtviflan. Hon väckte honom till besinning genom reflexioner, fulla a! klokhet och genom att visa bonom, huru :fördelaktigt det vore för honom, att begagna sig af det misstag, som blifvit gjordt för att låta Kouo-KhiTsou gifta sig med Hiang-Kouo. Sagdt och gjordt. Hiang-Kouo, ett verkligt underverk af fulhet, kläddes af Ping-Sin sjelf med all möjlig rikedom; Med den stora, broderade siikesslöjan, som betäckte hennes hufvud, och de präktiga kläder hon bar, kunde man hafva tagit henne för en af de odödliga. Man satte henne i er bärstol, lysande som himmelens trepne stjernor. Följande morgon, vid dagens första gryning, vände sig Kouo-Khi-Tsou — hvilken af hustruns slägtingar blifvit lockad att dricka öfvermåttan och lagt sig, glad och belåten, utan att gifva akt på det med uppsåt omkring bröllopssängen tillställda mörkret —, vände sig Kouo-Khi-Tson, säger jag, då han vaknade, till sin hustru; och hvar och en kan väl föreställa sig de känslor, han erfor, då han i stället för den utsökta skönhet, ban trodde sig ha erhållit till maka, blott såg en bred panna, ett fyrkantigt ansigte, de mest osmakliga, trivisla och frånstötande drag. — Ni är icke mamsell. Chouf, sade han, hoppande ur sängen. — Jag är mamsel! Choui, svarade Hiang-Kou. — Ahl! utropade sorgset den stackarn Kouo-KhbiTsou. Choui-Ping-Sin var skön som den på vattnet