Aftonbladet – 22 juli 1842, sida 1

Jag samtycker till alit! afbröt Julien. Vi kunna ej lita på ditt ord, svarade Mathurin, torrt. Men vi kunna lita på en medskyldigs,, tillade Courils, med ett smädligt leende, lutade sig ned till Mathurins öra och sade några ord till bonom med låg röst. Hör,) återtog Mathurin, ,i afton ha vi en laddning kontraband att ta emot i bugten, och de gröna rockarna ge oss förmodligen tillfälle till jagt. Du måste stanna der nere på post, till dess vi fått sakerna i land, och ge 0ss tecken med en hvissling om kustvakterne visa sig., Jag svär att iroget underrätta er, svarade Julien. . . Godt då, framåt med oss, kamrat! ropade Courils och tryckte hans hand. ,Men tänk på, att om du förråder oss, är du dödens barny tillade Tete-de-Loup, kärft: De började gå och stannade icke förr än i en prakuull grotta, hvarifrån Krypterna öppnade sig utåt hafvet. Hon liknade ett idealiskt palats. Feernas vagnar syntes ensamma värdiga att fara längs dessa klippvägar, hvarest kristaller och de skönaste stalaktiter blänkte. I fackelskenet gnistrade kärfvar af Jjus från alla håll med prismans strålbrytningar. Julien kuade icke återhålla ett utrop af förvåning och beundran. Det är här ni ska hålla vakt åt oss,, sade Matburin. nAck, jag andas fritt i denna grotta, svarade Julien, Det är icke mer Krypternas hemska mörker; jag, ser hiralahvalfvet, stranden och hafvet.,