Aftonbladet – 21 juli 1842, sida 3

— Ett brott, så ohyggligt, att dess like sälJan varit hördt, har nyligen blifvit uppdagadt i Compicgne. Hr Dupain, murare i förstaden S:t Lazare, försvann för flera år sedan från sitt hem. Ett rykte utspriddes, att han rymt från sin hustru, med hvilken han lefvat illa. Denna händelse satte, någon tid, sqvallersystrarnas tungor i rörelse; men den glömdes, såsom vanligt, spart. — I Dupains hus, hvari bustrun ännu bor, finnes en ugn, som plägar begagnas af alla dem, som bo i samma qgqvarter. Den 530 sistlidno Juni sågo några grannar, som gräddade bröd i ugnen, en tjock rök uttränga ur en springa från ett under ugnen beläget rum , som varit begagnadt till bur för kaniner, men hvars öppning sedermera blifvit igenmurad. Fruktan för någon olycka förmådde dem att utbryta denna öppning; men huru stor blef ej deras bestörtning, då de under ugnen funno ett alldeles klädt lik, med ryggen lutad mot muren,isamma ställning, som en stilla sofvande. Detta lik, helt och hållet förtorkadt, har igenkänts att vara herr Dupains. Kläderna äro fullkomligt väl bibehållna. Skinnet i ansigtet och på händerna är svart och liknar pergament. Hustrun anses hafva mördat honom. — Ett sjelfmord, som för någon tid sedan begicks af en ung spelare, har föranledt polisen i Paris att anställa undersökningar efter hemliga spelhus. Nyligen fann man, att en grefve de H... höll ett sådant, och ehuru han, i förlitande på högt beskydd, och emedan han i sitt hotel! blott emottog betitladt folk, föraktat alla varningar, gjordes ett beslag hos den ädle grefvenn. Vid poliskommisseriens ankomst var sällskapet samladt omkring ett spelbord; inga penningar lågo framme, utan blott rögar af spelpenningar med talen 300 och 4000, utan tvifvel föreställande insatserna. På en ljustake fanns dock en summa af 240 francs i guld, och hvad som ännu mer bidrog att gifva detta hus utseende af ett hemligt spelhus, var att en fordom rid allmänna spelhus anställd bankir här skötte pelet. Poliskommissarien bemäktigade sig allt, som unde bestyrka misstankarne. — Aristokratien är ör förnäm, att genom hederliga yrken förtjena sitt röd; ... men, det är sant, i spel gör man ju hederskulder!