Aftonbladet – 20 juli 1842, sida 1

STRANDGODSET I TREMBLADE. ) NOVELL AF EMANUEL GONZALES. I. ERYPTERNA. Några dagar hade förflutit sedan sistnämnda händelse. Den skeppsbrutne hade blifvit emottagen i den gamle soldatens koja. Blanche satt vid spishörnet, mellan Mathurin och ynglingen. Den förre var klädd i en grof kappa, i hvilken han trotsade alla oceanens fasor, och den sednare var nästan utstyrd som en förnäm dandy. Han tycktes fullkomligt nöjd med hela sin klädsel, undantagande hårets, hvilket han ofta betraktade, i det ban nedböjde hufvudet mot spegeln. Slutligen kunde han icke längre återhålla sitt missnöje, utan mumlade: aHvilket barbariskt land! Iär finns inte en gång en hårfrisör! Mathurin lät ett löje, blandadt med förakt, undfalla sig vid detta uttryck af veklighet hos en man, som likväl nyligen gifvit prof på en så hestämd karakter. Blanche deremot betraktade med en slags hänryckning det eleganta strandgodset, som, efter att fåfängt ha sökt qväfva en lång gäspning, slutligen sade med en mild ton: Vill ni inte, mitt söta barn, sjunga för mig den der folkvisan, som jag hörde er i går morse sjunga tillika med er mor? Den har någonting riktigt vildt, som oändligt behagar mig; jag skall ackompanjera e på min violin, som skeppsbrottet lyckligtvis skonat tillika med mina stadskläder.c ) Se Aftonbl. N:riz 461, 469 coh 163.