Aftonbladet – 19 juli 1842, sida 2

tycke,, svarade flickan, i det bon skarpt fäste ögonen på Ivon och Matburin, skall jag aldrig mer beträda tröskeln till min faders hus. Och bon hetraktade härvid uppmärksamt den skeppsbrutnes bleka, men ädla aniete, SOM OM han redan varit hennes tillhörighet. . aEHan skall inte dön, sade Ivon; jag afstår från min andel, och tar bonom till Mitt strandgods. Jag svarar för honom vid mitt hufvud. Han är sanslög, han har ingeating hört och han skall således ingenting Veta. aDet är väl taladt, sade Courils bycklande. Bruket ger er en sådan rätt; men er dotter bar bört och sett, och ingen af oss är hennes trolofvade.n cHennes trolofvade, det är jag,, sade Matburin med stolthet. aFörnekar ni det, Blanche?x Det stackars barnet trodde sig vara nära döden. GCourils betraktade henne med ett ondskefullt smålesnde. Nu samlade hon hela sitt mod och sade: : Jag skall bli er bustru, Mathurinb Hon lyfte ögonen mot himmelen och föll! På knä bredvid den sanslöse. (Forts. följer.) MMM MNRTR — — Enligt en underrättelse i Königsberger Zeitung skall i Berlin ha bitdet Sig ett sällskap, hvars medlemmar frisäga sig från den kristna kyrkan och sakramenterna och vid inträdet skriftligen förklara, att de ense förnuftet såsom den enda rätta källan för all sanning. Man kan lätt föreställa sig, hvilken uppståndelse bära! blifvit vållad inom för. samlingen. I Holstein läter imedlertid redan förut finnas ett dylikt samfund under namn af bPbilalerhföreningenp. . — ÖBESTÄNDIGHET: Ingenting är ändå obeständigare än blåsten — sade en ung Engelsman vid inträdet i ett Sällskap —; för en balf timma sedan, då jag kom hem, bede jag vinden Då ryggen, men knappt lemnade j:g min boring för att gå samma väg tillbska, förrän den blåste mig midt i ansaigtatl.p