Aftonbladet – 18 juli 1842, sida 3

göra en ypperlig fångst. Vi vänta bara på der gamle Ivon och hans hustru, och hvad han: sippa dotter angår, så . aSippa, vågar du sägal ropade Mathurin, oct ett slag af knytnäfven, som kastade honom nec på marken, straffade honom för detta skymford Nå, nå, förifra dig inten, sade den aadre, : det han stez upp. Jag trodde inte, du skull bli ond! Hvad fan, mellan vänner . . aJag har också behandlat dig såsom vänn, svar rade Matburin kallt, ty du har ju kunnat stig: upp gen. Du sade då, att fisket . . . Blir kanhända ett fiske efter cenniskor,, sade en Ny röst med ett hemskt skratt, som kor Blanche att stelna af fasa. Den nykomne var Ivon, som bar en kort yxa på axeln och er bundt tåg under armen. Eiter honom följde Marianne, stödjande sig mot en lång stake, för sedd med en trekloig gaffel. Det var detta instrument fiskarena kallade båtshake. Se sån, sade Mathurins vän, lit ess inte stå bär och gapa. I affärer får man inte vara tankUvil ec hänga hufvudet., Hafvet är oss skyldigt sin skörd; det är vå vingård och vår åker, tillade Brindejone. Somliga plöja der för att finna perlor; visöks strandvrak. Skulle man kanske dö af törst, hunger och elända midtibland tunnor fulla med rum och vin, packor med tyger och andra varor? Låt oss inte leka med ords, sade Ivon bit tert och så ligt, att Bianche ej kunde höra ho: nom riktigt. Vi äro röfaare, och det är alltibop. Mathurin och bans vän, Courils, ryckte på axlarna. Tom, hitåt Toml ropade Ivon, som såg att hass hunsd öfvergifvit honom och fördjupat sig bland buskarna. Men Tom, som vanligen var sin herre så lydig, kom ieke tillbaka. Det är besynnerligt,, anmärkte fiskaren. Tom, Tomi — Blanche ryste. Hunden hade träffat