Aftonbladet – 16 juli 1842, sida 1

jäckta med stora stycken--damast, afblått kasi mir, och karmosinrödt merinos, groft fasthålln: uf några spikar, och som gåfvo detusla rumiae atseende al et präktigt tält, uppslaget för en sezrande general midt i en stad, intagen med storm och öfverlemnad åt pluadringen. En helerssabel, uppbängd i kors med en stor sjöskumsDipa, tillkännagaf en gammal soldat från repuolikens tidebvarf, såsom husets ägare, under det ut nät och fiskredskap, ställda kring spisen, mtydde hans nuvarande yrke. I spiseln branv en sprakande brasa, underhållen med en besynrerlig blandning af stycken af kistor, af tunnor ;ch till och med af dyrbara möbler. Denna sidbrasa fängnade ögat så mycket mer, som man vörde regnet våldsamt slå mot de af oljadt påp: ver bestående fönsterrutorna, som tjenade i stälet för glas. . Den gsmie soldaten satt vårdslöst utsträckt j en af dessa ländstoiar, som på sin tid kallades bergårer. Det var en man af stark kroppsbyggnad, hvars af naturen jovialiska anlete syntes hafva blifvit mindre skrynkladt af åldern och krisets Mödor, än af grymma sorger, dem han med våld betvingat i djupet at sitt hjerta. Ena vacser Italiensk bund bade lagt sina framtsssar på hans kvän och fäste på honom sina gulgröna ögon, väntande på en smekning af hans hand; men gubben satt fördjupad i tankar och kastade n bedröfvad och oro:ig blick, än på sin hustru, OM satt tvst och stickade vid ett valnötbord. vest af en liten jerrlomp2, än på sin dotter, Blenche, som lig på knä framför de öppna Jålorna i en enkel byrå Flickan var af en u!märkt skönhet, men dess ansigte hade en säll