Aftonbladet – 15 juli 1842, sida 1

WOLDEMAR EN BERÄTTELSE FRÅN ITALIENSKA FÄLTTÅGET 1805; AF THEODOR KÖRNER. (Slut från gårdagsbl.) Villarosa den 4 Aucusti. Dela min salighet med mig, trogne Gustaf! Hon är min, min genom hennes eget bjertas röst, mia genom föräldrarnes ord. De hafva intet emot mig; mig, främlingen, upptogo de dessa ädla, i deras älsklingars sköna krets. Förenar sig icke allt, att uppfylla mina ijufvasta önskningar, innan jag ännu vågat hysa dem? Träder. icke allt fridsarot tillsammans i denna tidens våldsamma storm, för att grundlägga för evigt lugnet i mitt bröst? Jag har uppesbarat för dem alla mina förhållandeb, :huru jag blott af ömklig stridslust deltagit i detta fälttåg, huru jag efter dess slut vill taga mitt afsked, sälja mina egendomar i Böhmena och återvända till mitt älskade alien, för att sedan lefva endast för Magdalena och den barnsliga kärlekens sköna pligter; allt sade Vg dem, och de kände, att jag åtminstone icke skulle göra Magdalena olvcklig. Jag nödgades likväl yrka på bastigt afgörande, allienstund jag hvarje ögonblick väntade befallning till uppbrott; således gåftvo de oss omsider sin välsignelse, och fyra lyckliga menniskor genom rängdes af den högsta jordiska sällhet. Gustaf! när fadren förde Magdalena till mig, när han sade: oMottag nu benne, . min lefnads glädje; oeh gör henne lycklig, när bona sjönk i mina armar, och föreniugens kyss i föräldranes heliga närvaro brann på våra lippar, då qväfdes jag nästan af oändlig glädje, alla himmelens englar nedstego i min själ oeh för