Aftonbladet – 14 juli 1842, sida 2

Åtalet afsåg, att den genom rådslaget i detta mil yrkade uteslutande rätt för Kongl. teatern, att ensam i hufvudstaden för allmänheten uppföra skådespel, var stridande emot sista momentet i Regeringsformenrs 60 8S, som bjuder: mvatt Konungen ej rå, till vinning för sig och kronan eiler enskilda personer eller korporationer några monopolier fastställa.n R:ksrättens dom lyder sålunda: Då Ansvsrighets-lagen, som i 3 bestämmer ansvar för Statsråds-ledamot eller Rådgifvare i kommandomål, hvilken kunde hafva tillstyrkt Konungen att vidtaga sådant steg, det der vore emot Regeringsformens föreskrift uii 60 stridande till förhöjande af den bevillning, Rikets Ständer sig åtagit, eller af sådana artiklar, hvilka i densamma til! bevillning räknas, deremot hvarken uti denna eller någon af dess öfrige paragrafer utsättes påföljd för rådslag, som skulle innefatta åsidosättande af det i samma 60 befintliga stadgande, att monopolier ej må till vinning för Kronan eller enskilde fastställas; så och enär, på sätt här ofvan uti 4, 2 ech 3 punkterna förklaradt är, att påstående om grundlagsö!verträdelse ej kan komma under Riksrätts bedömande i annan händelse, än der Ansvarighetslagen lemnar hänvisning till påföljd, om sådan öfverträdelse skulle hafva ägt rum, varder åtalet i denna del af Riksrätten icke till vidare pröfning upptaget. Här har Riksrätten återigen (se Aftonbladet för i Måndags) föregifvit, att då i Statsrådets Ansvarighetslag intet ansvar finnes utsatt för öfverträdelse af en grundlagens bokstafliga föreskrift, denna brist fredar rådgifvaren och den föredragande från all ansvarspåföljd. Nationer får sålunda här veta, att en af: de principer, hvilka man år 4809 med allmänt bifall ansåg sanktionerad i Sveriges grundlag, nemligen monopoliisystemeis upphäfvande och förekommande, är blott inbillad. Det beror af en rådgifvare och föredragande att förklara, att han finner et gammalt monopolium vara lagligt, eller utfärdandet af ett nytt, icke stridande emot grundlagens bokstafliga föreskrift,, och det ordagranna förbudet står i 60 Regeringsformen utan all! kraft och verkan. Det finnes hvarken uti 3 S e:ler någon af Ansvarighetslagens öfrige paragrafer utsatt någon påföljd för rådslag, som in-; nefatta åsidosättande af detta i 60 Regeringsformen befindtliga stadgande; så svarar man, då den enskildes rätt finnes kränkt cci Rikets! Ständers Konstitutionsutskott, under uppfyllandet af sin granskningspligt finzer denna grund-.. lagens bokstafliga föreskrift öfverträdd. Vibafva! då monopolierna, med alla sina hinder för den allmänna industrien, med alla . sina vexationer,! sina principer, sina godtyckligheter; vi hafva dem åter, dessa missfoster, aflade af våldets och: egennyttans förening, dessa favoritsystemets di-;. barn och enväldets skyddlingar. :Qväfde, som. man trodde det,genom de grundlagar, dem 1809: års revolution förskaffade Svenska folket, hafva de nu på en gång förklarats, icke såsom precist lagliga arfvingar till hvad folket sammanskrapar i sin anletes svett, men såsom adopterade barn af det återinförda enväldet i lagstift-; ningen, berättigade till att taga brorslotten, på grund af en rådgifvande föredragares testamentariska disposition i Statsrådsprotokollet, der han förklarat sig icke finna Konungens bestuts att skydda och gifva monopolier stridande motregeringsformens boktstafliga föreskrift.o . Vi hafve således åter hela detta odjursslägte, som stör vår nåriogsflit, beräkningarna för vår utkomst och meden att ärligt förvärfva genom ett fritt arbete; vi skole snart återse det med allsin fordaa tantaliska törst, om ej en nådig, Konung bebagar sjelf af zunst cch nåd läsa 2 mom. 60 S Regeringsformen för Sina föredragande, utan lemnar åt dessa att sjelfve finua lagligheten al hvarje privilegium. Med ett ord: Vi hafve åter, äfven i detta afseende, det gamla enväldet, med sina gunstbevis åt den elter den personen, åt den eller den klassen, åt den eller den korporationen, på rikets öfrige inbyggares bekostnad; ty vi hafva väl lagar som förbjuda ett så-e dant godtycke, men för dessa lagars öfverträdelseb v t mn an -— VV UV EA fr rr ÖR BE J— fr VR fKR RR rn finnes ingen påföljd!? Frågan om rättigheten till en enskild teaters anläggning kan synas mingen obetydlig; men js den osäkerhet en sådan offentlig förklaring afti Riksrätten skall inkasta i arbetet och industrien(f blifver icke utan sin påföljd. Mängden af Sveri-ö ges upplysta och idoge näringsidkare skola fråga sig hvad de böra tänka om ferar, att under de-!t ras fortfarande beroende af en enväldig ekonodd misk lagstiftning, se det i lagarna landsförvistas monopoliesystemet, utan allt ansvar för rådgi!-2 varne kunna godtyckligt åter uppstå och frodaS sig; och svaret skall verka djupt i sambällets 8 ädiaste delar: det måste blifva nedslående och oroväckande. Vi skulle derföre tro, att regeringsmakten gjorde väl för sig, att ej beträda o den banz, som den högre embetshierarkien ge-8 oom detta prejudikat synes velat öppna för den. hb Visserligen är på den åtskilligt att vinna: medel, anhängare och ögontjenare. Men de förra, för-S! mode vi, kunna blott ifrågakomma för de expedierande och ej för de beslutande. De sed-2 nare uppväcka tusendetals fiender för en endar! pålitlig vän. Det är rådigast att genast qväfvan tankan på denna källa till enskild fördel för alla d hofkamarillor och ministerbyråer, ty den för-ö! bestar hela kronans atmoster. Vi förmode attl!ic erfarenheten af det lilla, som före Riksrättensn lom kunnat på dylik väg vågas, skall tjena tilll varning atticke på den framgå med ett så svagt ic stöd, som detta prejudikat af embetsespritens lagbegrepp. (Forts. följer.) C ö FÖRTROLIGA RADER : YILL EN KONSTVÄN I LAPPLAND. Är det då sannt att äfven det vackraste, detls bästa, det roligaste kan falla ur moden? e