WOLDEMAR EN BERÄTTELSE FRÅN ITALIENSKA FÄLTTÅGET 1805; AF THEODOR KÖRNER. Woldemar till sin vän Gustaf. M.....a, den 47 Juli 4805. Käre Gustaf, ännu stå vi beständigt overksamme midt emot fienden; jag kan icke begripa orsaken till detta eviga sölande. Hela armen längtar efter strid, och alla förbanna likasom jag denna betungande hvila, då sinnenas spänning så mycket förslappas. Efter allt utseende blifva vi ännu en lång tid liggande på detta sätt, och vårt hopp, att komma i handgemäng med Fransoserne tyckes ännu blifva länge oupp: fylldt. I morgon kommer jag med mina skyttar att ligga 2 timmars väg längre fram, vid Villarosa. Man afundas mig denna förändring, ty det skall vara en ganska angenäm vistelseort. Stället tillhör grefve P...., som äfven äger ansenliga egendomar i Tyrolen, hvarest du säkert har hört talas om honom; han skall lefva här för att njuta af den sköna naturen i skötet a! sin familj, hvilken, likasom han sjelf, berömmes af alla. Man kan icke neka, att man först i dessa krigets råa omgifningar lärer rätt värdera lyckan, att komma bland bildade menniskor; men sådana tillfällen äro endast förbigående, oci hellre, än att ännu lingre lefva i denna odräg liga sysslolösbet, skulle jag önska, att det imorgon bure till striden! att jag så måste beträda det land, som var målet för minca drömmar, ati jag sjelf med grof, blodig hand bjelper att förjaga den skösa friden fråa beliga nejder, stoörtar mig djupt: jag hade hoppats, att under andra förhållanden få betråda dessa gränser! Dock jag är ju nu soldat, och soldat af eget beslut, af ren vVapenkärlek och stridslust, och sådana känslor passa ej för denna himmel, denna natur, der allt, trotsande till och med stridens stormar, rörer sig i så yppig rikedom. O! du skulle se mitt herrliga Italien, hur det blom