mm NNZZ2HHki i MO HMMM vacker tid, korf skulle göras cch gorån sedan; möblerna skulle bonas, samt till en stor del, och för bättre utrymme, omflyttas; mycket saker skulle också lånas, såsom duktyg, knifvar och gafflar, tallrickar, koppar, skedar, kittlar, kastruwler och hundrade andra småsaker, hvilka man icke genast så noga kunde erinra sig. Fru P. svettades, men på sin mans inrådan, som nu blifvit helt ifrig för saken, uppsökte hon en gammal fu, som gick omkring och lagade mat, trafvade för detta ändamål en hel förmiddag i den djupaste smuts, utan att träffa henne, höll på att slå ihjel sig i en mörk trätrappa och kom hem med det sämsta lynne i verlden. På eftermiddagen kom ändtligen den omtaita frun och nu diskurerades och diskuterades frågan med stor ifver, dagen utsattes, bjudningar utfärdades och göromå!en togo sin början. Den unga fruv, som för första gången tillställt något på egen hand, började med det hon bordt sluta med. Bord, fönster och sto: lar voro upptagna af långods, ty af sit eget lil la bo kunde de endast arrangera för 48 perso: ner och nu voro bjudna 50. Frun hann icke mer, än skicka efter och taga emot, allt under den lifligaste oro att ändå glömma något och ua der den största fruktan att något skulle blifva sönderslaget. Under tiden grasserade kokfiun obarmhertigt i kök och skafferi. Fru P. va vand vid hushållning och sparsamhet, och här sig hon ett slöseri utan like, och när hon vågade en liten anmärkning, fick hon veta, at så brukade det gå till både hos fru M. och fru N. och hon måtte väl inte vilja hafva det sämre. Med förtviflan i bjertat gick Emilia åter in, suckade djupt och beslöt sedan, att rådfråga sin man