näsan ut i köket, och efter måltiden hade hor saker att meddela honom, som fordrade hel: hans uppmärksamhet. Högst förvånad och äfver litet nyfiken, skyndade hån att sluta den mindre smakliga dingen, satte sig sedan i soffan bredvid sin hustru och frågade: ;hvad i all verlden stå på?. Litet flat tvekade hon några ögonblick att framföra sitt förslag, men då det slutliger skett, målade sig den högsta förvåning i majo; P:s annars så lugna anletsdrag. Hans fru bör. jade då att med vigliga argumenter bevisa nyt tan och nödvändigheten deraf, talade så mycket om den hushållning hvarmed supgen skulle göras, att man slutligen kunnat tro, det hon tänkte vinna derpå, men då allt detta ej tycktes vilja taga skruf, blef hon slutligen helt misslynt och började tala om ogiahet och obillighet väl myc. ket sakta, men ändå så, att det ganska väl hör. des. En minuts tystnad och i nästa ögonblick kände hon sig omfattad af sin mans armar. Du har rätt, bästa Emilia, vi skola ha en supee;jag tror,, tillade han med ett visst uttryck i rösten, matt den kan bli oss nyttig till mycket. Jag ha besparat en liten summa penningar, som Jag skal lemna dig; du får använda dem efter eget godtycke, Den unga frun blef aldeles förtjust; ut. gången hade öfverträffat hennes förhoppningar, och nu korsade sig tusentals olikartade projekte i hennes hufvud. Af hvilken oändlig mängd med göromål kände hon sig icke i en hast ört verhopad! Det skulle slaktas, bakas, brygga: (icke sockerdricka), det skulle göras marenger, sockerbröd cch pepparkakor, det skulle tvättas och skuras, gardi skulle tagas ned och sättas upp igen, strykning och mangling drar också en