dig att vara, som klandrar andras kritiker och som kriticerar sjelf? Ganska naturliga frågor, och jag skall, mina söta frågerskor, besvara dem det bästa jag förmår. Hvem jag är! En qvinna, hvilken samlat litet erfarenhet i lifvet, den hon gerna vill meddela eder, i händelse den kunde blifva er nyttig. Hur hon serut? Nog hafven j mången gång både sett och skrattat å! en 350-årig fru, alltid klädd i en stor, svart hat och vanligtvis i en brunoch blårutig kappa; i händelse det skulle roa er att känna igen henne till en annan gång, skall jag söga er att hon alltid är åtföljd af en gammal militär, det är hennes man, och af tvenne gossar, som nyss hunnit öfver ynglingaåren — de äro hennes söne! — amt en ung qvinna, vanligtvis barhuf vad, det är hennes dotter. Hvarföre hon går på konserter och apektakler, som icke roa henne? Ack kära du, var litet med j lifvet, skall du få se, att du nog får göra myc: ket, som fcke roar dig; den der fruns mar älskar musik med passion; han sökte ingifva sir hustru samma smak; hon kände väl att det in tet 103, men khan var så lycklig, då han skröt för andra, huru han helt och hållet förändrat hennes tycke, att hon icke nändes beröfva ho: nom den öfvertygelsen, oaktadt hon alldeles icks annars vill bedraga honom — — — Den der fruns Man, som vi ju kunna kal:a för major P. ingick småningom äfven i sin frus ideer och började snart nog att fatta tycke för hvad hon äl skade, nota bene sedan hoa litet mera hunni sansa sig, hunnit stadga sin smak och omdöme ty i början hade hon fasligt mycket galenskape för sig. Men hvad i sll verlden,, frågen j, mi na englar, hvad kam hon tycka om, som hvar ken älsk:ir musik eiler spektakler. Hvad hor aiskar! skall hon säga det? nej, nej, det skal jills vidare blifva en hemlighet; möjligtvis, om I viljen lyssna till hennes berättelser, skolen lframdeles gissa dertill, för det närvarande ön