Aftonbladet – 11 juli 1842, sida 3

före också nu sluta för i dag. Men det söge Jag, att ett bref till skrifver jag bärifrån till fa ster, innan vi resa: ty om jag icke på det sätte fick berätta litet på färsk gerning, skulle jag h så mycket att minnas, tilis jag komme hem, at jag kanske glömde fjerdedelen under väger Helsa Pipi så mycket ifrån mig! — den bä gången glömmer jag honom icke, som faste finner. Med Stockholmskt välbehag all tid min beskedliga landt-faster bevågna systerdotter. — —— — EN TIGGANDE sprRäTT. (Fransk domstols scen.) Rigolet bär sitt hufvud en smula snedt på halsen, men detta hindrar honom icke att hafva dan dyistiska pretentioner. Hans blå råck är icke utmärk för sir snidt, ännu mindre för något ovanligt tyg, mer den uppbäres mod ett visst koketteri; den remplacerat ekonomiskt linnet hos den, som bär henne; den är knäppt från halsen ända ned; midtpå fattas väl tnappar, men den öppniag, som uppkommer af deane brist, begagnas fintligt: Rigolet insticker der sin arm, hvilket i början ger honom en majestätisk hållning och besparar honom nödvändigheten af en handske på venstra handen och ett oppslag på rockärmen En gul bomullshalsduk i förening med besagderock är allt hvad det är tillåtet att so af Rigolets toilett Hans ansigte är propert, hans blick leende och älskvärd, hans kinder fullkomligt rosenfårgade. Då och då framtager Rigolet ur sin bröstficka en liten hornkam, hvarmed han genomfar sin chevelure, affekterande en liten släng af god ton. — Ack! den hygglige gossen är arresterad för — tiggeri. Presidenten. Huru gammal är ni? Ricolet. 28 år — ah! förlåt, 48 ... de fördömda siffrorna falla mig alltid ur minnet ... det är otroligt ... (hostar) bm, hm,