Aftonbladet – 11 juli 1842, sida 1

— oa gud förlåte mig, det präktigaste saffransbröd. Och den goda gumman lyfter kannan varligen från dess fat, att icke sumpen må grumlas upp från botten, och serverar sina gäster. Man prutar emot och ursäktar sig, — det är redan tredje koppen, — men värdinnan är enträgen, och man låter påtruga sig en liten perla, att dricka på bits. Ni blir snart indragen i kretsen, man skjuter sina stolar tillsamman och lemnar plats vid bordet. Och nu, hvilket Jifligt och ungdomligt umgänge, allt lifligare och ungdomligare,; efterhand som den ädla drycken vwerkar på lifsandarna. Hur konversationen får ökad fart och verve, bur det smittande löjet elektriskt hoppar från öga till öga, hur detta intressanta ingenting, som under namn af iqvallers kommit i ett så orättvist vanrykte, fladdrar från mun till mun, hur sjelfva satiren, oförbehållsam och högljudd, släpper lös sina stickande qvickheter, och hur moralen, litet upprymd, klappar bänderna deråt! Man påstår, jag vet icke om ur bestämda fysiologiska grunder, att kaffekoppen yttrar en alldeles synnerlig verkan på talredskapen, på tungan och läpparna, Har man rätt?.... — Eller, gif akt vid en bal, när det lider emot morgonen! ljusen äro nästan nedbrunna, spelmännen gnida med trötta stråkar sina fioler, endast hälften af de vanliga paren gå i fransäsen, de andra gäspa bakom sina näsdukar, ja en och annan dansör tvingas till och med att oviikorligen draga munnen uppåt öronen midt i en figyrt eller promenad. Gif då akt, när dörrarna slås upp! en aromotisk kaffeånga genomdoftar salongen, och beschäftiga vaktmästare med full