Aftonbladet – 11 juli 1842, sida 1

KAFFEKOPPEN. (Ur der nyligen utkomna arbetet: ,xMED EN BIT BLYERT3, af ORVAR ODD.) Förklara mig, hvilken underbar magt innebäres i detta ord! Från den österländska paschan, som, under arkaderna vid sin palmomskuggade gård makligt rökande sin pipa, med: benen i kors på en persisk matta, smuttar ur en subtil mandarinkopp det doftande moccat, till den fattiga svenska torparhustrun, som så snusförnuftigt pysslar i spisen med en sotig kaffekxittel, — det är ändå hälften ce choria deri, — under det vintersnön piskar mot de dallrande blyfönsterna, och stormen hviner utanför i tallskogen, hvem finnes, som icke med den första droppan af denna guddomliga dryck blir en ny menniska, får en friskare färg på sina kinder, en högre glans i ögat, och känner på sig att något paradisiskt bor i dess ådror! Teg mig fram den blekgula melankolien, sådan den bär vandrar lifslefvande bland våra poeter, med sin pjunkiga luta under armen! Gif den ett godt glas vin!s säger den ena; gif den helt simpelt en äkta svensk sup!l säger den andra. Gif den ett par koppar oförfalskadt perlande kaffel är mitt råd; och man skall se dessa tillstängda mungipor, såsom genom ett underverk, i samma ögonblick dragas upp till en välbelåten och snart sagdt fryntlig min, och det hjertskärande vemodstemat på lutan skall genom en omedveten pikant öfvergång förvandla sig till en Straussisk Rosa-vals! Tag mig fram den buttra förarglighetea, sådan den någon gång förefinnes insvept i en äkta mans ryska nattrock eller vandrar i en pjunkig hus