Aftonbladet – 11 juli 1842, sida 1

moders broderade tofflor !. Jag blir dess läkare; samma enkla kur, och redan första morgonen skall den äkta mannen i sin nattrock titta in i sin frus toalett och på det älskvärdaste sätt begära rak-kyssen, och frun i tofflorna skall småskälmskt slå honom med sin fina batistnäsduk om kinden och hviska: . . . skalkl! Historien förmäler, att en arabisk herde en afton, då han vallade sina får, fann dessa annars så stillfärdiga kreatur märkvärdigt upprymda cch jovialiska. De gjorde om hvarandra de Justbaraste kabrioler, de bräkte för kuriöst, och sågo upp på sin vårdare med blickar, som för ett ögonblick nästan kommo honom att inbilla s:g, det hela hjorden icke var annat än förtrollade prinsessor. Vid närmare efterforskning befanns det, att detta deras briljanta humör endast kunde härleda sig från en viss buskfrukt, som under dagens lopp utgjort deras traktering. Araben, som var en man med godt bufvud, beslöt att sjelf försöka på, hur dermed egentligen förböll sig, och vi vete alla utslaget och följderna. Se der någonting, som ensamt mera än hela bråten både antika och moderna idyller visat oss, hyad får och deras gelikar tjena till här i verlden! Hade detta skett i den gamla mytologiska tiden, då hvarje blomma egde sin nymf, hvarje lund och täppa sin sylvan, skulle vi egt en gud till, en kaffegud, en mägtig rival till den mägtiga vinguden. Man skulle föreställt honom som en Ganymedes, kredensande med ena handen en kaffekanna, hållande med den andra såsom spira en qrvist af den vålgörande busken, samt kransad kringom det lockiga hufvudet med blåa ci