Aftonbladet – 9 juli 1842, sida 3

äunu qvar dena höga, trappformiga gafvela, som den egare låtit uppsätta, hvilken redan i sekle sofvit frin jordess vVedermöda. Afven det väl diga runda Zwingertornet, till hvilket Cur Borgentrich nästan simmade öfver, böjer sig änn i den sedermera förstorade staden bakom F:e driksgatan och blickar ned mellan qvarlefvorn: af grånade murar, liksom en sårad gubbe öfve: de sednare anlagda, vänligt inbjudande trädgår. darse, som pryda kanten af den herrliga resi dens staden, Mea det gamla skyddstornet har ännu ickt glömt sit fordna väktarekall, ty en afton, jus då den som nedskrifvit detta var sysselsatt mer att beskrifva stormningen på Chrysogonimorgönen, utbrast den förförligaste eldsvåda som nå: gonsin härjat Hannover, förtärde det oerhörds ölbryggeriet och alla der närliggande byggnade — men det gamla runda tornet hämmade den röde drakens raseri och hjelpte genom sina 0oförstörbara murar de flitiga sprutkarlarne al! vinna en fullkomlig seger öfver det härjande elementet, liksom det i förfädrens tid bjelpte till att från Hannovers vallar förjaga den fientliga krigshären. (Slut.) — Det var, såsom bekant är, sommaren 1830, — berättar den tysko konstkritikern Christern — scm Paganini kom till Harnburg. Det var öfverhufvud: taget ett i flsre afsecnden fatalististt och betydelsefullt år. Äfsen Ifeinrick Heine befann sig då här blanda Poganinis; åkörare, — han har, så vidt jag vet, icke sedermera besökt denna stad, — och kneppt ett halft år sednare, jag tror på hösten, skulle den allmänt firede Henriette. Sontag bär sjunga en konsertsånogorskas svanesång. Jag säger