Aftonbladet – 9 juli 1842, sida 3

att det var ett märkvärdigt år, och äfven för mig ty mina lyckliga musikaliska läroår voro för icke längesedan tilländalupna och jag lefde och rörde mig med ungdomlig förtjusning i musiken. Min evigt hedervärda Kr.bs bodde denna oförgätliga sommar i den intagande villan vid Alstern, med sitt fula namn den nya korpen,. Der doftade jasmia och törnrosbuskar rundtomkring; der grönskade gräsmattorna, och i gångarne knistrade den gulskim fande sanden under fötterna. Nedanför låg Alsterns silfverspegel, der rödvimplede fartyg sväfvade förbi hvarandra, och från den andra stranden log här och der ett nyss uppbygdt hus öfver till oss. Jag tror det äfven för Krebs var en lycklig tid; man hade då ännu icke genom barmliga kränknin3ar sökt beröfva honom lus:en för sin konst; ban verkade, skapade, komponerade med riktig fart! I denna integande trakt blef haus Agnes skrifven; ja, här uppyvexte Agnes, frisk och uvgdomligt glädig bland jasminhuskarne och rosenhäckarse, och då kompositören fir sig sjelf sakta gnolade på en solo, då susade de små alstervågorna i kor ett tutti och gladde sig med honom. Dagligen vandrade jag dit ut med min notrulle och mitt musikklotter upder armen. Om det ändå Vore något ordentligare, sade Krebs, men bara de afligsnaste, mest förvirrade modulationsprof; hvarför inte de enklasie?, Då hette det en morgon: i dag blir repetition till Pageninis konsert på teatern. Vi måste fara ja! Och bjertat hoppade i mig, vid den tankan, att jag på nära håll, kanske rätt nära, skulle få se den tigens man, bur han gick och stod, hur han harskade sig Och betedde sig i öfrigt, Man hade så många fabler om Paganini; allt lät som underbara gåtor om honom. Wienbarg bade skrifvit en liten biografi Om honom, den döfro målaren Lyser bade tecknat ett frappant cerojonporträtt af konom cch ännu dertill utkastat en b-molls-fantas!, hvarigenom allas bjertan ännu mera alarmerades.