Aftonbladet – 9 juli 1842, sida 2

man, sade han, förstår sig bättre på qvinnotröst än den i läger uppfödde ynglingen. Mitt sträfva lynne skulle icke kunna bereda er något paradis, och hvad jag i går och i dag upplefvat,. bar just icke gjort det äkta ståndet så lockande för mig. Gerna afstår jag min rätt åt den förre, tålige friaren och önskar er en lycka, som jag. icke skulle kunBa bereda er. Han återgick till den lemnade sjukbäddenDen öfverlycklige senatorn uttalade en hel hop grannlåter och smickrande saker och visste icke hur han nog skulle kunna visa sitt hjertas glädje, men Elisabeth stod stum och blek som en marmorbild framför honom och tycktes icke höra ett ord af allt hvad han talade, eller lyssna till de smeknamn hvarmed han öfverhopade henne. Sedan flydde hon i närmsta rum. Stadens blockeriog af hertigens trupper va-rade i sju hela veckor, men hvarje stormsblef: tillbakaslagen af de tappre, ihärdige och outtröttlige borgrarna. Den ursinnige och från vallarna, ofta smädade Henrik lät den kringliggande nejden umgälla den lidna motgången. Han befallteatt tegelbruket vid Stadtmarsch skulle nedbrännas. Hans styckeskott förstörde det röda tornet som betäckte Neustadt. Han lät vid Ricklingen slå en förunderlig, djupt nedgående bro öfver Leinefloden för att bisdra vattnet att rinna fram till staden. Trägårdar och åkrar blefvo förstörda och de skönaste trän med nidingshand nedhuggna. Ja — en gammal krönika berättar att den lilla labyrinten som finnes vid Hannover, i närheten af Neuen-IHause, och SOM nu utgör en Justpark, hvarest vandrare finna skusga och barnen leka, är ett minne af detta krig då de Wolfenböättelska soldaterna, som just der på plat-sen hade sitt liger, för tidfördrif nedhuggit så många trän och biänt somliga flickar af markens, hvarpå sedan, när våren kom och sedermera un der evärdliga vårar aldrig rågot gräs växte. Ungdomsstyrka och en: omsorgsfull skötsel räds