Aftonbladet – 9 juli 1842, sida 2

träffat honom nu, och snart sitter han i bredd med rike manvuen i Evangelium., När den döde och dödjligt sårade blifvit inburna i huset och lagda i samma rum, och fåltskärer och badare voro sysselsatta med att återkalla dem till kfvet; när den gamle Curt Borgentrich hade fullt göra med att lugna sin dotter och senator Jungknecht, som äfven kommii tillstädes, fjeskade kring den ånyo afsvimmade fru Irmgard, och förvirring, bestörtning, jemmer och elände rådde på alla kanter och uppfyllde detta hus, inom hvars väggar vällefnaden och prakten, fåfängan och högmodet hittills gästat, då gick jungfru Elisabeth med rödgråtna ögon fram till Herman Täck, som stod vid sin stackars lidande barndomsväns bädd, uppmärksamt lyssnande på hans korta och tysta andetag och tjenstvilligt hjelpande kirurgen vid förbindningens pålöggande. Förtroligt lade hon sin arm kring den öfverraskade Hermans skuldra och tryckte sitt tårdränkta ansigte mot hans bröst Min gode far bar blifvit död af förargelse och skrämsel,, sade hon, min mor ligger sanslös: här och skall väl äfven snart vara död. Der före, Herman, blif du min enda vän och mir enda tröst, och jag skall söka förtjena det skydd du ger mig, derigenom att jag för dig blir er trogen och sedesam husfru., Herman förstummades några ögozblick och hans finkänslighet sökte efter ett svar, hvilkel skulle kunna vara mindre hårdt än det hans hjerta dikterade, Der såg han den sårade smärt samt rycka på sig medan fältskära sonderade bröstsåret, såg den sköna Susanna vrida händerna af förtviflan. Tanken på Elisabeths föga qvinliga: uppförande, bennes högmod och hårdhet, segrade öfver hans ömhet och naturliga sinnesvekhet. Sakta och utan khäftighef, men med en sträng och allvarsam min, gjorde han sig lös feb omfamningen, tog artigt fliekans hand och Jedde henne till senator Jungknecht; Denne