Aftonbladet – 9 juli 1842, sida 1

korna öfver edra hufvudesz, och du, stolte soldat, du skall aldraförst plikta för din djerfhet vara den, som först kysser fäderneslandets jord. Min nådigste prins är vid elakt Jynne i dag, hör jag svarade Ulrik von Ihten. Har då högstdensamme glömt, att den milde och allmint slskade hertig Erik är vår egentliga och rättmätiga herre och herrskare? — Om ock han uppdragit åt sin äldre broder att, under hans tåg till det heliga Jande!, föra regementet öfver hans stater, är det då med svärd och kulor, som han regerar ett fritt och idogt folk? — Har hertig Henrik åtagit sig att under sin brors frånvaro vara Jandets fader, så tyckes mig, att ban glömmer det faderliga språket mot sina skuldlösa och af iatet ondt vetande barn, och det sig sjelf till evärdelig vanheder och oss till mycken sorg. — Vår port står öppen för vår skyddsherre, den nådige hertigen, när som helst, om han bara kommer som en fredlig furste, men ingalunda för de hvassk!oade rofdjur, han nu har med sig. Och emedan vi utgöra en fri och sjelfständig stads invånare, och emedan vi hafva rätten på vår sida, och emedan vi äro pligtige att hålla vårt område och våra gator rie, till handel och kommunikation, så ber jag er min prins — gå ur vägen och akta er, ty min plikt är att med hvassa och heta qrastar sopa vår port ren från allt, som kan hindra ett fredligt gående ut och in. På Bogislai befallning affyrade nu flera skyttar sina gevår mot den talande, utan att träffa. Då vinkade äfven den stolte kommendanten med sitt dragna svärd, cch i borgarlederna på vallen knallade hagelbössorna och susade pilaroc, luntorna sattes intill kanonmynningarne och en ling, uthållande åska skakade vallarne. Ett oräkne!igt antal mördande kulor af olika tyngd nedföllo ur rökmolnen på Henriks krigare, skingrade lederna af hans välordnade ryttarska