Aftonbladet – 9 juli 1842, sida 1

barnesket och liknade icke litet en vredgad dödsengel med flammande svärd och flammande blickar. Men det glädjedruckna dödsbudets vilda segerrus förvandlade sig plötsligt i förvåning och nedslagenhet, då man fann porten ännu tillsluten. Den tätt iatiM vallen framsprängande hertigen svor högt öfver krigslistens misslyckande, och befallte sitt folk att genast framföra krigsvagnarne, för att med skott spränga portarne, samt att uppresa stormstegar på vaillarne. . Då steg som en luftsyn, men icke så hastizt förflygande som den, menniskohop efter menni skohop upp ur staden, och på de liflösa vallarne restes en lefvande mur. Boargarkompanierna nedsträckte ett hvasst skrank af långa hiilebarder emot löpgrafvarne, cch bakom dem bildades en lång rad af måttande armbost. Andra Iannoveranare arbetade ifrigt med att vinda på de brakande och gnisslande fältslangorna och kanonerna, rigtade de oerhörda jernmynningarne och blåste på de rykande luntorna, medan öfverkommendanten, herr Uirik von Ihlen, visade sig högst upp på tinnarne af tornet vid porten, omgifven af sina underbefälhafvare. Den bredaxlade, storväxte, svartskäggige krigsmannen saiuterade hertig Flenrik hånfullt, i det han lade sin med stålhandske försedda högra hand på hjelmen och sedan vinkade nedåt. Hvad vill prinsen af Braunschweig, ropade ban med sin klara, välljudande röst, hvad vill han, som efter ingånget och undertecknadt fördrag och under djupaste fred kommer till staden med ammunilion och beväpnade, stålklädda kämpar ?n Öppnen portarne för eder herre och herrskarel, ropade hertigen uppit, darrande af vrede. Hvyarföre stängen j Portarne för berrn i huset? — Öopnen, säger j:g, böjen eder för min vilja, och jag vill låta nåd gå för rätt. — Men om j icke genast öppnen, så skall jag nedstörta kyr