Aftonbladet – 7 juli 1842, sida 3

VA VV VV VR Han svingade sig nu upp på sin ståtliga häst, och med det högljudda :fältropet: Junkrar! wu till häst, till strids! J tappre jurkrar! Det gäller Hannovers ära! sprängde han framåt Östergatan, svängande det blanka svärdet öfver sin svartbeplymade hjelm. Med bitter känsla blickade Elisabeth efter honom. ,Det Jönade väl mödan, hviskade hon, sammanknipande de högröda, svällande läpparne; men skrämd af stormklockornas och skottens dån, flyktade hon rädd in i förstugan. Den tappre Tärks vidtskallande stridsrop hördes i patriciernas hus, och mången ädel yngling skyndade dervid att beväpna sig och satte sig upp På sin stridshäst. På torget fann han redan några och sextio väl beväpnade junkrar, hvilka i fältkaptenens hufvudqvarter lärt sig rida, och som nu stodo der, villiga att uppoffra lif och blod för Hannovers frihet och väntande blott på Ulrik von Ihlens befailningar. Glad skyndade Herman fram till sina bekanta och visade dem kommendantens sigillring. I ädelt förtroende till hans vVapenrykte och till hans ridderliga dygder, slöto de då alla en krets omkring honom, ordnade sig sedan i leder och trafvade, anförde af Herman, med dragna svärd och under det flera gånger upprepade fältropet: Hannovers ära! framåt Smedjegatan till stadsporten. (Slutet följer.) — I parken vid Brässel är min för närvarande sysselsatt med uppresandet af tvänne byster af Belgiska nationalbjeltarne Ambiorig, Eburonernas, och Vercingetoria. Triveriernes anförare under Cesars fjerde Galllska fälttåg. Dessa byster äro af Hr Pyenbroeks mejsel.