Aftonbladet – 6 juli 1842, sida 1

(laska bränvin, hvilket bekom honom särdeles väl under sia besvärliga marsch. Han hade icke haft ledsamt 1 sin ensamhet, ty i hans hufr vud vände sig minga underliga taokar rundt omkring, alideles som den gamle styfbente hästen vände sig i hans oljeqvarn. Han tänkte på att han genast då ban ätit sin varma frukostsoppa, hvilken hans dotter, hans goda Susanna, säkert skulle ha tillreds åt honucm, skulle skynda till den hederliga, och gode Konsulr, genom hvars bemedling han hopp:des den bästa framgång för sin uppgjorda plan. Hosom tänkte ban friga om det icke skule vara rådligt att, ännu ianan saken föreiogs, skaffa sig en advokat och låta samla röster af de mest ansedde borgare i hans område för att derigenom gifva eti dunderslag åt den förhatlige Christoffer Withusens falska uppgifter angående stadens beho? af det gamla brädskjulet, — Försigtigt, som en fåltberre hvilken för sin. bär till en slsgtning, öfvervägde Curt Borgentrich hvarje omständighet, ty för en idog borgare är ju hans yrke och dess förkofran lika mycket. värdt och ligger honom Jika mycket om bjertat, som för konuvgen några Jandsträckor efter en vunnen slagtning. Den gamle vandringsmannen hade snart nått måiet, men frosten och tankarnes störtflod hade så d:ifvit honom att då han kom till statsporten fann ban dea ännu stängd, fällgaliret nere och följaktligen heia staden försänkt i djup sömn. Hen knotade dock iete deröfver, ty han. var glad att tidigt nog hinna hem. Imedlertid förundrade han sig alt en fraktforman redan rest in för att komma. till staden och höll nu meå sin vaga utanför dess port, otåligt afvaktande att den skulle öppnas. Vagnen var bög och sytes tungt last:d Ett hvilföt linnetak betäckte och bevarade de kostbara köpmansvarorna mot lystna blickar och elakt väder. .opNi måste ge er tilifreds, landsman, sade Borgentrich till karlen som stod der knotande och